I fjol var det rekordmånga fjällräddningar. Men under årets första fem månader hade fjällräddningen ryckt ut fler gånger jämfört med samma tid i fjol.
Än så länge finns det ingen statistik för sommarmånaderna men Stefan Källström, verksamhetsutvecklare för fjällräddning hos polisen, upplever att det varit en ökning.
– Vi har haft många räddningar uppe på Kebnekaise och vi har faktiskt haft en hel del ute på fjällen också, säger han.
Trots den upplevda ökningen så menar han att det inte varit fler räddningsinsatser i Arjeplogsfjällen.
– Även fast att det har varit utryckningar där också.
Så sent som under natten mot fredagen var det en massiv räddningsinsats på Kebnekaisemassivet där en stor grupp överraskades av dimma.
– Det var en sådan stor grupp att man beslöt att övernatta där uppe då bedömningen var att det blev för stor risk att ta ner dem.
På grund av den varma sommaren har det blivit ett historiskt tronskifte då sydtoppen på Kebnekaise inte längre är Sveriges högsta topp.
Istället har nordtoppen gått om.
Och den är betydligt mer svåråtkomligt då det krävs en kamvandring på 700 meter för att komma upp.
Nu oroar sig erfarne alpina fjällräddaren och bergsguiden Anders Bergwall att det här ska innebära fler allvarliga olyckor.
– Nu i år har vi haft ganska många räddningar och då framförallt kring den västra leden med de som inte är så vana. Som tur är har de flesta varit ganska lindrigt skadade med stukade fötter och knän. Men en olycka mellan nord- och sydtoppen kan vara riktigt, riktigt allvarlig. Och det är det här som är så otäckt, säger han och fortsätter:
– Det är jättestor skillnad mellan topparna. Nu är det en ganska kort snöbacke uppe på sydtoppen och så länge den är mjuk är den ganska så snäll. Däremot är kammen över till nordtoppen både brant på sidorna, ibland väldigt isig och så har man hängdrivor där det är väldigt dålig sikt. Det är flera faror och ganska så mer komplext än vad det är att gå upp på sydtoppen.
Som fjällräddare och bergsguide ser Anders Bergwall flertalet som halkar runt i gympaskor på sydtoppen.
– De tar sig nätt och jämt upp, och jag hade inte velat se dem försöka ta sig över till nordtoppen. Just det här blir man skrämd över hur det ska sluta. Det är inte många vi har hämtat genom åren, men det har aldrig gått bra för någon av dem.
Vad tänker du nu när eventuellt fler kommer välja att bestiga nordtoppen?
– Ramlar man av kammen eller går ut för hängdrivan på nordtoppen. Jag vill inte säga det, men då är det kört. Man ska ha änglavakt om man ska klara det. Händer det någon olycka där då kommer det inte vara roligt. Det här är naturens gång naturligtvis men jag hoppas att folk läser och förstår att det krävs såväl utrustning som kompetens att ta sig över. Vi går alltid i replag, med stegjärn, isyxa och vi är ju tränade för det här.
Anders Bergwall var också en av de som natten mot fredag hämtade ner den stora gruppen på Kebnekaisemassivet.
– De var utmattade, kalla, trötta och överraskade över dimman. Jag vill inte skrämma någon att komma upp hit för naturen är fantastisk, men man ska veta förberedd och veta om riskerna.