Isarna är minst sagt förrädiska i år. Tjockleken varierar, från 10 centimeter till ingen is alls. Just det att isen sällan är lika starkt överallt gör det farligt att ge sig ut.
– Isarna går knappt att åka skridskor på. Från Alhamn i Luleå och söderut är det dåligt. Läget är lite bättre i Luleå, säger Robin Olofsson, uppsyningsman vid kustbevakningen.
Utanför Trundön, bara några meter från land, är isen tunn med många råkar. Vid södra Trundöns sydspets är det öppet vatten.
– Det har varit tre riktigt hårda oväder med blåst som har förstört isarna. Vattnet har stigit en meter för att sedan sjunka undan och vinden packar ihop isen och trycker upp den mot land som stora islådor.
Utanför Baggen är det riktigt tunn is och fläckvis öppet ganska direkt från land. Vid Vargöns östra sida finns en två meter hög islåda som vittnar om blåsten.
Norr om Lill-Räbben syns det tydligt att vinden brutit upp isen och packat ihop den. Härifrån syns dyningarna till öppet hav.
Vid Pitekluntarna i den yttersta skärgården är det helt öppet vatten.
Att köra ända fram till havet vill inte kustbevakningen göra med svävaren. Överhuvudtaget vill man inte köra för mycket på isen eftersom svävaren knäcker den och gör den ännu sämre.
– Svävaren knäcker is som är 15 till 20 centimeter tjock. Det är onödigt, säger Conny Rönnqvist, uppsyningsman hos kustbevakningen.
Vid kanten till det öppna havet är isvallarna höga och svävaren som åker en meter ovanför marken kan gå sönder. Gummikjolarna kan slitas sönder av isstycken, vilket gör att den sedan inte kan lyfta.
Kustbevakningens huvudsyssla är miljöräddning men de har befogenhet att kontrollera nykterheten på sjön och är lite av sjöns poliser.
Det händer att personalen åker ut med svävaren för att ta isprover åt SMHI.
– Men isläget förändras fort. Det kan vara ganska tjock is ena dagen men nästa dag är den tunn, säger Rönnqvist.
På fredagen kom det lite snö vilket gör isen än farligare. Snön döljer sprickor och råkar och för en skoterförare kan en sån tur sluta riktigt illa.
– Ska man ge sig ut måste man ha stor lokalkännedom och känna till isarna, säger Robin Olofsson.
Med jämna mellanrum får kustbevakningen samtal från människor som vill veta hur isarna är och gärna få en säker färdväg.
– Det kan vi aldrig garantera eftersom isläget förändras så snabbt, säger Robin Olofsson.