Janne Flyghed, professor i kriminologi, skrev för fyra år sedan en rapport om arbetsmiljöbrottens utveckling på uppdrag av Arbetsmiljöverket.
Han konstaterade där att de anmälda brotten där någon skadat sig på jobbet ökat kraftigt under 2000-talet och att anmälningarna bara blivit fler efter att rapporten skrevs.
Men det är ett faktum som Flyghed inte tror beror på fler olyckor:
– Vi såg i vår studie att det snarare var mörkertalet som minskade på grund av ändrade rutiner hos polisen, att alla arbetsplatsolyckor ska kodas som arbetsmiljöbrott, säger han i en kommentar till tidningen Arbetet.
Där har man sammanställt statistiken hittills i år och det är anmärkningsvärda siffror som presenteras:
Mellan 1 januari och 31 augusti i år har 1 328 arbetsmiljöbrott anmälts, en ökning med en tredjedel jämfört med för fem år sedan, och 838 av dem har lett till startade förundersökningar hos polisen.
Men antalet som åtalats och straffats har inte ökat på samma vis. De anmälda fallen under perioden är förstås inte fördigutredda på långa vägar, men under samma tidsrymd har 280 fall gått vidare till åklagare och bara 41 har lett till åtal, strafföreläggande eller företagsbot.
– Jag hävdar att det här är ett underprioriterat område där man borde kunna göra mer, att man borde skärpa upp kompetensen både hos åklagare och polis, säger Janne Flyghed.
Arbetsplatsolyckorna och de misstänkta arbetsmiljöbrotten i vårt område, bland annat dödsolyckorna på SSAB, handläggs av riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott i Östersund där kammaråklagare Christer B Jarlås är kontaktperson för myndigheten. Han säger så här:
– Det är ju en helt annan sak att utreda arbetsmiljöbrott i dag jämfört med för 20 år sedan, det är väldigt svårt på grund av systemet med
entreprenadföretag.
Trots att polisen har en miljöbrottsenhet i varje län med särskilda utredare tar det ofta lång tid innan åtal och talan om företagsbot kan göras och det är svårt att kunna ställa rätt person till svars.
Christer B Jarlås menar att det sällan eller aldrig är huvudentreprenören som bedriver verksamheten, istället kan det finnas upp till tio underentreprenadföretag på arbetsstället.
– Och lagstiftningen hänger inte med, konstaterar han. Huvudentreprenören borde i alla lägen ha det totala ansvaret och se till att alla som jobbar där har information om och följer säkerhetsföreskrifterna.
Händer det en olycka på grund av brister i säkerhet, utrustning eller riskanalys är det alltid huvudentreprenörens ansvar, menar Jarlås.
Eller det borde det vara, i alla fall.