Vi hinner inte ens stanna bilen innan Per-Axel utbrister: "Ser du vilka fina Karl-Johan som står där vid diket". Snabbt går vi ur bilen och böjer oss ner över en grupp stensoppar. På andra sidan vägen plockar vi några tegelröda björksoppar och örsopp, som växer i stora klungor.
Att det är ett Karl-Johan-år i år är det många som vittnar om. De sociala medierna dräller av bilder på svampar och fyllda korgar och den ena svampexperten efter den andra berättar om hur skogen svämmar över av kungen bland svampar. Och visst är det sant. Bara man hamnar på rätt ställe.
Delar med sig
Per-Axel Karlsson brinner verkligen för sina svampar. Han vill att fler ska plocka dem och han delar gärna med sig av sina svampställen och kunskaper.
– Jag samlar inte på svampställen. Jag ser gärna att fler får upptäcka tjusningen med svampplockning och bättre än så här blir det knappast.
Han sveper med handen ut över tallheden vi går på. Han pratar om miljön han så gärna vistas i och syftar också på vädret som inte kunde vara bättre.
I den vita renlaven tittar några fina små sandsoppar upp. De brukar Per-Axel skiva upp och torka och då och då kokar han ihop en soppa på sandsopp, en soppa vars recept han vunnit pris för.
Blöder
Örsoppen, som ofta beskrivs som en utfyllnadssvamp plockar han gärna, torkar och använder i maten.
Överallt där vi går fram ser vi en rödbrun, ganska platt svamp med en topp mitt på hatten.
– Det här är en pepparriska. Den har "alla" som bor i Finland ätit. Där brukar de salta in den. Att det är en riska känns igen på att svampen blöder när man skär i den, säger Per-Axel och visar på en blek vätska som sipprar fram där han krafsat bort bitar av ett par skivor på undersidan.
Intill en stubbe växer en vitaktig ganska stor skivling med ett brunspräckligt mönster på hatten.
En delikatess
– Det här är en goliatmusseron. Den ses som en delikatess i Japan och kan kosta upp emot 20 000 kronor kilot. Det är också Per-Axels favoritsvamp.
Han berättar att det gjordes ett försök att exportera goliatmusseronen från norra Sverige till Japan men att det blev två dåliga säsonger i rad och när det sedan blev ett bra år så var verksamheten nedlagd.
Men det är inte bara goliatmusseronen som kan kosta mycket pengar. I Italien är Karl-Johan-svamp en riktig dyrgrip. För ett knytnävsstort exemplar betalar man där tio euro.
Här och där syns svamprens eller hela svampar som någon plockat upp och därefter lämnat. Per-Axel plockar upp ett dumpat exemplar som han studerar och konstaterar att han inte skulle ha kastat bort den.
Ska ätas direkt
Han är noga med att ta hand om den svamp han plockar och tar hem. Han har flera torkar som i svamptider går dygnet runt.
Men all svamp torkas inte. En del tillagar han färsk. Kantarellen är en sådan sort.
– Kantarell ska tillagas och ätas direkt. Den är inte bra att torka och som förvälld och fryst tappar den mycket smak.
Nej kantarellen hör inte till Per-Axels favoritsvampar. Han berättar att man inom svampkonsulenterna har en omröstning varje år och att kantarellen vid den senaste omröstningen inte kom in på listan över de 20 bästa matsvamparna.
– Men vi kanske är lite snobbiga när det gäller det, säger han och ler.