Den friska septembervinden tog i av full kraft och skakade om de lätt gulnade björkarna så bladen regnade ner på marken. Solen gick i moln och mörkblå nästintill svarta moln seglade upp och täckte himlen. Inomhus blev så mörkt att vi måste tända lamporna för att kunna se vad vi gjorde.
Kusligt var ordet och tankarna gick till den planerade svamputflykten, som vi skulle göra med kyrkans Guldkornsgrupp. Fattades bara att det skulle börja regna också...
På väg upptill samlingen vid kyrkan öste regnet ner. Några svampintresserade och vår "expert" fanns på plats när jag anlände i mina tygskor, helt säker på att vi skulle vara kvar inomhus. Men där tog jag grundligt fel. Ut i skogen skulle vi om så bara för en kort stund.
Vi packade in oss i bilarna och gav oss av. När vi kom fram till vår svampskog, slutade det att regna.
Påsarna fylldes av "säkra ätliga svampar" och andra med "osäkra misstänkt oätliga".
Intresset var på topp och skogsluften skön och välgörande.
Tillbaka i kyrkan brann en brasa i den öppna spisen och fika dukades fram. Det smakade förträffligt efter svamppromenaden och känslan av skog och uteliv förstärktes från lukten av rök från brasan. Gudrun var förste eldare och när väl spjället var öppet blev det god fart - utan rök.
Som alltid blev det mycket prat och skratt och skämt om hur farliga svampar vi plockat och vem som vågade äta av dem. "Experten" Krister behöll lugnet och vågade till och med smaka på svampen "naturell".
Vi andra förfasade oss och grimaserade åt hans mod. Eller övermod kanske? Nej han visste vad han gjorde.
Så kom det spännande ögonblicket när den ätliga svampen var rensad och lades ner i stekpannan med det fräsande smöret.
Somliga tyckte det doftade gott medan andra rynkade på näsan. Jag har aldrig förstått det fina i kråksången.
Pannan hamnade på bordet och med gafflarna i högsta hugg gick entusiasterna loss på de mörkbruna, svarta och ljusare bitarna som krympt betänkligt. På bordet låg rester av det oätliga som Annika med flera jämförde med den tydliga svampboken med färgglada bilder.
Skämt och skratt haglade och vi fortsatte att skämta vilt om hur lätt vi skulle kunna bli förgiftade - om vi inte haft kunnig expertis med oss. Även om det blev en kort och snabb lektion i svampkunskap, så vet vi att flugsvamp är farligt och att riskor, kremlor och björksopp går att äta.
Hur de sedan ser ut, det är jag fortfarande osäker på, men då har vi ju expertis att fråga.
Skogen är en härlig och fridfull plats som bjuder på gratis mat i form av svamp och bär. "Ut i skogen ska vi gå " ...
Nöjda och glada ska vi minnas ännu ett guldkorn - att plocka (och äta) svamp.