I höstas startade Musik och dansskolan lektioner i fiol och tvärflöjt med suzukipedagogerna Agneta Andersson och Catharina Kristoffersson. Suzukimetoden har varit vilande i Piteå men gör nu comeback. Metoden går ut på att alla kan lära sig spela musik utifrån samma principer som man lär sig sitt modersmål.
– Vi använder inte noter, utan man spelar efter minnet – "play by heart". Största skillnaden jämfört med traditionella lektioner är den heliga treangeln. Förälder, barn och lärare. Man är flera som hjälps åt, säger tvärflöjtläraren Agneta Andersson.
13 barn i åldrarna 4–8 år spelar ihop med sin mamma eller pappa. Nio på fiol och fyra på tvärföljt.
– Det är jätteroligt. Det är bra med orkester en dag i veckan och en enskild lektion en dag i veckan. Det går ganska bra framåt och fiolerna håller sig bra stämda. Det är bra som förälder att kunna spela med barnen hemma, och så blir det ett gemensamt intresse. Det är värdefullt, säger Håkan Johansson.
Han spelar fiol med dottern Celin Åkesson.
– Jag tycker det är bra att pappa är med. Jag kan några låtar själv, men vi övar tillsammans, säger Celin.
Vad är det roligaste med fiol?
– Att man får spela med andra ibland.
Bertil Fredriksson gillar att ha med sig mamma.
– Det är kul, men det blir inte lättare – det blir svårare, säger Bertil Fredriksson.
Mamma anmälde honom utan att han visste om det.
– Jag tyckte vi skulle spela ihop. Han tycker det är jättekul, men det är svårt, säger mamma Viveka Fredriksson.
Hur är det för dig?
– Jag hade inte förstått att vi skulle spela två gånger i veckan, och jag tänkte väl inte att jag skulle spela i början. Men det är superkul. Men jag tror att föräldern måste vara lite intresserad av musik.
Lena Kristensson och dottern Svea Vesterlund spelar tvärflöjt.
– Det är jättetrevligt att få lära sig något tillsammans. Jag har spelat och spelar fortfarande horn, men det är helt annorlunda. Storasyster spelar saxofon, och henne har jag aldrig kunna hjälpa förutom att mitt horn är stämt i Ess som hennes saxofon. Så vi har kunna spela låtar tillsammans, men jag har inte kunna hjälpa henne att ta ett grepp, säger Lena Kristensson.
Föräldrarna fick en introduktion i höstas innan barnen följde med.
– Men man märker att barnen redan är på väg förbi. I vissa fall får de hjälpa föräldrarna, och det blir roligt för alla inblandade, säger Agneta Andersson och skrattar.