Årets alla surströmmingssorter blev slutsålda i ett nafs ute i butikerna. De lyckliga som fick tag i burkar lär njuta lite extra när pyset och efterföljande doft får fantasternas snålvatten att rinna till.
Mari Wennberg och Magnus Pettersson, som till vardags driver Piteortens chark, började ifjol göra egen surströmming i liten skala. Paret startade handelsbolaget Trundö silver, där grundaren Åke Öhlund har varit läromästare och hans son tillverkat etiketten. Magnus, som är den drivande i tillverkningen, har med råge märkt av den höga efterfrågan på "suringar".
– Det är verkligen en hysteri, vi startade kanske lite fel tid med tanke på fiskbristen, skrattar Magnus Pettersson, som tillsammans med Mari tillverkat cirka 2 000 burkar Trundö silver som snabbt sålde slut.
Det som lockade att börja "provjäsa" var intresset för det lokalproducerade.
– Jag lärde känna Åke Öhlund för några år sedan och tyckte det verkade roligt och spännande att tillverka surströmming. Jag är också väldigt intresserad av att bevara traditioner och det lokala, säger Magnus Pettersson.
Hur kvaliteten blir är en överraskning, vilket är en del av tjusningen. Det är mycket som spelar in.
– I fjol gjorde vi litegrann till oss själva och vänner och bekanta, i år tycker jag vi lyckats bättre. Det tycker även de som köpt den, säger Mari Wennberg.
Strömmingen läggs i tunnor runt midsommar och ska sedan jäsa i sex till åtta veckor.
Är det svårt att få till den?
– Det är inte svårt att gå på lina om man kan, säger Magnus lite finurligt och förklarar att det är en fingertoppskänsla när man ska bestämma sig för att lägga den i burk. Ska man vänta eller blir den bättre efter ytterligare en tids jäsning är frågan.
Hela processen görs för hand. Först tas huvud och inälvor bort, därefter läggs strömmingen i burkar som försluts med manuell burkmaskin. Sedan sköljs och torkas burken innan etiketten klistras på.
– Burkningen har tagit cirka fem dagar för oss två. Långa dagar, säger Mari Wennberg.
I jakten på den eftertraktade strömmingen uppstod härom dagen en dråplig händelse.
– Måndag kväll satt vi och åt middag när en äldre man ringde på dörren med börsen i högsta hugg. Han hade tagit reda på vår privata adress och ville köpa surströmming. Han var nog desperat, skrattar Mari Wennberg.