Stunder av poetisk skönhet

En del, ganska många, förstår inte meningen med poesi. Eller, rättare sagt, de är totalt ointresserade av poesi. Ungefär som mitt ointresse för teknik i allmänhet och motorer i synnerhet. Poesi kan förvisso vara högtravande och ansträngt obegriplig. Den kan också vara plattare än en
ordinär dansbandstext, trots att den vill vara mycket mer.
En poet som varken är obegriplig eller platt är Bruno K Öijer. En gång hyllad av få, numera en folkets man som fyller salongerna när han drar fram genom landet för att på sitt oefterhärmeliga sätt läsa sina knivskarpa dikter. På torsdag ska jag se Bruno K i Luleå och det har alla förutsättningar att bli en skön kväll.

Den här inledningen om poesi måste ses som en slumpmässig flipperkula mellan mina hjärnsynapser. Grejen var egentligen att hitta en snygg ingång till söndagens stora happening - övergången till sommartid. Mmm, vi ställer fram klockan en timme.
Hur som helst grunnade jag över någon skön bok-
titel som har något med tid att göra när den där flipperkulan körde på Ernest Hemingway. "Klockan klämtar för dig" ramlade ur avdelningen för skönlitterära verk. Hemingway skrev "For whom the bell tolls" (originaltitel) 1940 och för den som inte läst boken så handlar det om en amerikan som slåss mot Francos fascister i det spanska inbördeskriget.

Det är en poetisk titel och om vi tillåter oss att vara lite långsökta så skulle den kunna säga något om söndagens övergång till sommartid. Ja ha, du tycker att "Ur led är tiden" är bättre, men den har jag inte läst. Vänta nu, det är väl en strof från Shakespears "Hamlet"? Fast jag har nog bara läst den som serie i Illustrerade Klassiker. En serietidning, salig i åminnelse, som gavs ut mellan 1956 och 1976. En koll visar att "Hamlet" var en av de sammanlagt 228 publicerade nummer.

När jag ändå snöade på sköna poetiska boktitlar så ploppade något oväntat Leif GW Perssons namn upp. Hans första roman har kanske inte någon särskilt poetisk titel, det är väl mer pang på. Just det, "Grisfesten" (1978).
Men på senare år har Perssons boktitlar ett poetiskt skimmer med ordentlig verkhöjd. Jag tänker närmast på "Mellan sommarens längtan och vinterns köld" (2002) och inte minst "Faller fritt som i en dröm" (2007).

Den som läser mina krönikor vet att jag brukar tala lyriskt om fotboll och visst finns det poesi i fotbollen. Så väl fotboll som poesi kan vara utformat efter ett visst system. Det i sig innehåller ett mått av stringens och skönhet, men det är det oväntade och oförutsägbara som gör det värt att ödsla tid på.
En dribblingsraid av Messi, en smeksam lobb av Zlatan eller en skruvad frispark av Juninho, visst, men fotboll på betydligt lägre nivå kan innehålla stunder av sådan skönhet att de får Karin Boyes knoppar att smärtsamt brista.

I morgon spelar Sverige VM-kval mot Portugal borta. En svår match, en måste-match. En poäng är helt okej, men ska vi hoppas på mer krävs nog lite poetiskt skimmer ett ögonblick eller två. Och detta utan både Zlatan och Bruno K Öijer. Men, va fan, det räcker med ett skitmål.