Strömlida - anrik oas för friluftsfolket

PITEÅ (PT)Runt om i Sverige uppfördes vid den här tiden så kallade friluftsgårdar för att skapa möjligheter till förströelse. Skidfrämjandet i Piteå ville inte vara sämre och hakade på, även om byggnaden vid starten inte var fullt ut finansierad.

-Vi är övertygade om att friluftsgården kommer att bli ett kärt utflyktsmål för skidutflykter och promenader, sade bankdirektör Albert Leander, Piteå, ordförande för Skidfrämjandet i Piteå, när byggnationen av Strömlidastugan satte igång under hösten 1946.

Det var en tid då det för övrigt rådde materialbrist och då det ännu inte var klart hur gården skulle värmas upp. Dock räknade Skidfrämjandet med elektrisk uppvärmning, även om man då inte visste hur det skulle gå att få materiel.

Namntävling

Bygget kostnadsberäknades till 60 000 kronor och 35 000 var utlovade i statsbidrag.

Piteå stad, som ägde marken, beviljade bygglov för Strömlidastugan den 7 maj 1946 på det så kallade Holmstedsberget. Byggmästare Lindbäck fick i uppdrag att svara för byggnationerna.

I november samma år ordnades taklagsfest, men det dröjde fram till hösten 1947 innan invigningen ägde rum.

Under tiden ordnades med en namntävling, med 25 kronor i första pris. Men det är faktiskt 77 år sedan det första initiativet togs till att bygga en skidbacke för bygden i området. Styrelsen hade i stadens omedelbara närhet funnit en plats som var utomordentligt lämpad för en backe, det så kallade Ökvist-bergets sluttning mot norra fjärden vilket senare blev Holmstedsberget.

År 1934 bildades en lokalavdelning av Skid- och friluftsfrämjandet på initiativ av köpmännen Frans Wallsten och Axel Lundberg. En förening som också såg till att förverkliga byggandet av Strömlidastugan.

Avdelningen förde sedan genom åren en verksamhet som gått i vågor och även en tid var upplöst. Men under storhetstiden på 1950-talet togs initiativet till, och som äldre minnesgoda Pitebor säkert till de så kallade "pjäxdanserna" i Strömlidastugan.

I kommunal ägo

Ekonomiska svårigheter gjorde att anläggningen togs över på 1960-talet av Piteå stads idrotts- och fritidsstyrelse, som hade bekymmer med att få fram pengar till underhållet. 1967 var dock Strömlidastugan upprustad och öppet året runt med servering i det som då kallades Piteås mest bortglömda idyll. Där fanns bland annat en tid Birgit Hägglöf och Lisa Strandberg anställda för att sköta serveringen.

På 1970-talet var anläggningen en populär plats för servering av palt med Tore och Magda Kjell som ansvariga för verksamheten. Populära var även de så kallade brasaftnarna med underhållning.

I slutet av 1970-talet diskuterades även möjligheten att upplåta stugan för Piteå IF:s verksamhet.

Anläggningen har sedan genom åren bytt ägare och inrymt olika verksamheter, för att under senare tid stå igenbommad.

Vid tiden för branden var fastigheten åter till salu.

Strömlida - anrik oas för friluftsfolket

SKIDSTUGA. Strömlidastugan, som brann ner natten mot måndagf har varit ett av Piteås populäraste utflyktsmål sedan den invigdes för 60 år sedan.Det var en byggnad med för sin tid mycket annorlunda arkitektur, ritad av arkitekten Carl W. Ottesen från Stockholm.