Både förvaltningsrätten och kammarrätten menar att kommunens beslut strider mot lagen och har upphövt det. I domarna påpekas att barn enligt skollagen har rätt till kostnadsfri skolskjuts från hemmet (eller hemmen, om föräldrarna är skilda och har delad vårdnad) till skolan.
Väljer föräldrarna en annan skola än den kommunen anvisar, har barnen ändå rätt till skolskjuts såvida det inte innebär omfattande extra kostnader eller stora organisatoriska svårigheter. Det finns inte i det här fallet, alltså är kommunens beslut felaktigt.
I baklås
Det finns förstås bakomliggande orsaker till beslutet att neka skolskjuts, men resultatet blir som sagt mycket märkligt.
Som de flesta föräldrar var Klas Andersson och Anna Laestander när de separerade måna om att göra det så bra som möjligt för de båda barnen Mimmi, tio år i dag, och Elias som hunnit bli åtta år nu. Föräldrarna har delad vårdnad och barnen bor växelvis hos dem båda, de delar ansvar, kostnader och engagemang rättvist och lika – och kanske var "rättvisetänket" en orsak till att barnen kom att skrivas hos varsin förälder; Mimmi hos mamma, Elias hos pappa.
Detta fick till följd att allt ordnade sig direkt när det gällde Mimmi, som får skolskjuts från Sikfors till Långskataskolan de veckor hon bor hos pappa, men att kommunen gick i baklås när det gällde Elias.
Nekades skolskjuts
Som skriven i Sikfors, där det enbart finns privat skola för årskurs 1–4, ansåg kommunen nämligen att han skulle börja skolan i Öjebyn trots att ingen av föräldrarna har någon anknytning dit.
Och när Anna och Klas valde att placera honom i Långskataskolan, hos mamma där han redan börjat förskolan och där systern gick, reagerade man med att neka honom skolskjuts. Detta trots att skolgång i Öjebyn skulle inneburit behov av skolskjuts från båda föräldrarna, det vill säga varje vecka istället för varannan. Och trots att systern Mimmi redan åkte samma väg i en taxi med plats för Elias.
I sin motivering säger kommunen, att man alltid utgår ifrån den adress där barnet är mantalsskrivet – i det här fallet alltså Sikfors – och då blir Öjebyn den skola han anvisas. Man menar också att skolskjuts från Sikfors till Långskataskolan skulle innebära en fördyring på nästan 10 000 kronor för kommunen jämfört med skjuts till Öjebyn, varför man nekar pojken detta. Och även om hans syster redan åker taxi där det finns lediga platser, kan man inte reservera en plats för hennes bror där, och skulle det tillkomma fler elever under läsåret skulle det innebära fördyringar om man tvingas kontraktera ytterligare en bil.
Dyrare
Det här är ett resonemang som både föräldrarna och nu domstolarna har svårt att förstå.
– De kan inte ha räknat med att han skulle behöva skjuts varje vecka till Öjebyn, men bara varannan till Djupviken, konstaterar Anna Laestander. Det kan helt enkelt inte stämma. Det borde tvärtom bli dyrare.
Elias pappa, Klas Andersson, är den som haft mest jobb med och skriftväxling i skolskjutsfrågan, den som fått överklaga och föra sin talan i rätten. I dag, när han faktiskt på nytt fått rätt i domstol, har han redan gett upp och löst frågan på annat vis:
– Vi har skrivit Elias hos Anna också. Det blev enklare så, då behöver vi inte bråka alls plötsligt, konstaterar han.