Stor kyrkohelg fyllde bänkarna

Alla helgons dag inföll i år den första november. I Arjeplog härjade en snöstorm som drog in på eftermiddagen, men likväl lyste det inte bara på min mormors grav, utan på praktiskt taget alla gravar på kyrkogården i Arjeplog. Aldrig känns den platsen, som rymmer så mycket död, så levande. Lyste gjorde det också i en del pumpor runt om i kommunen. Och i små och vuxna barns ögon när Halloweenutstyrseln och sminket äntligen satt där det skulle. Somliga troende kanske tycker att det är en hednisk aktivitet på en sådan viktig helg för kyrkans del. Men jag undrar om det inte skulle kunna finnas utrymme för lite av båda delarna. Maskeradjippot hämtat från Amerika behöver ju inte utesluta att vi tänker på, saknar och hedrar våra bortgångna. Minnesgudstjänsten i Arjeplogs kyrka på lördagsaftonen var i alla fall välbesökt. Ljusceremonin, där ett ljus tänds för varje församlingsmedlem som gått bort under året, var lika vacker som rörande. Kanske just av den anledningen som komminister Kristina Andersson pratade om:- Det manar till eftertanke om vår egen ändlighet. Vi vet inte när, vi vet inte hur. Vi vet bara att. Alla ska vi dö. Kyrkan fylldes också av musik. Dels från Silverkören, men kvällen till ära var också Martin Laestander där med sin fiol och bjöd på ett antal finstämda stycken.