Stoppa de sjuka avelsidealen

Vet inte hur kul det är att vara dvärg, men lillgrabben där hemma verkar trivas. Inga direkta krämpor, trots att han är framavlad för att vara en liten rackare. För att vara så liten är han väldigt snäll, ja, nästan mesig. Den där sista meningen bygger på mina mycket dåligt underbyggda fördomar om att småväxta försöker kompensera sin litenhet med omnipotens. Despoter och diktatorer är ofta småväxta. Nej, jag skojar, jag lovar.
Min lillkille är minsann ingen despot. Han är förvisso hund, men i alla fall. Gimli (vad skulle man annars döpa en dvärg till) är trots sin ringa storlek på gränsen till att vara för stor. Ja, det är något med hjulbenta framben också och det räcker för att hundvärldens domare ska döma ut honom. No champ!

Gimli är alltså avlad för att vara liten och för just dvärgschnauzrar är det kanske inget större problem, men Marit Paulsen satte fingret på en öm punkt när hon skrev om avelshysterins grymheter. Många raser är så sönderavlade att de måste betecknas som missbildningar. Svenska Kennelklubben konstaterar att 47 av drygt 300 hundraser i Sverige har avlats för hårt. Vissa raser kan knappt röra sig eller andas, andra har ögon som håller på att tränga ur skallen och åter andra kan knappt föda.
Äckligt, förnedrande och osunt. Utseende går före hälsan och visst undrar man varför vissa människor håller på med hundar. Ja ja, det är mycket stålar, men med tanke på att vi lever i ett land som mer än gärna stiftar lagar så borde det väl gå att lagstifta mot avarterna.

Tänk om samma ideal gällde för människor. Ska vi ha pekingesemänniskor med utstående ögon så får bara Marty Feldman-lookalikes para sig med varandra. Ska vi ha bulldogstyper så är det Winston Churchill som står modell och ska vi ha hippa pudlar så får bara folk med lockigt hår ligga.
Nazismen testade avel för att få fram blonda arier och det är möjligt att det funkade, men jag har alltid undrat varför. Jag menar, Adolf Hitler såg inte direkt arisk ut (derssutom var han kortväxt, appropå ingenting) och de flesta av de övriga nasse-potentaterna hade också svårt att kvala in till de blonda idealen.

Min vän skivmannen skickar en skön story som jag känner mig nödgad att delge dig.
"I fredags när jag varit på bolaget stod en p-vakt och skrev ut p-böter. Jag bad honom vara sjysst och riva lappen, men hur jag än bönade vägrade han lyssna. Då började jag håna honom och tror du inte snubben skrev ut en böteslapp till. Vid det laget släppte alla mina hämningar och jag började säga riktigt fula saker åt honom. Idioten bara flinade och skrev ut ännu en böteslapp och till sist satt det en hel bunt under torkarbladet.
Vid det laget hade jag tröttnat och tänkte att "va fan, lite kul ska man väl få ha en fredag" och sedan gick jag bort till min egen bil ...".

Bob Dylan släpper nytt album nästa vecka och han har döpt skivan till "Together through life". Jag tolkar det som en hommage till mig och alla andra som följt mästaren genom åren. Hur det låter? Ungefär som det gjort på de senaste skivorna. Tämligen bluesigt och definitivt gammeldags rootigt.

Till sist säger jag grattis till Ljusbågen som myntat fler kärnfulla aforismer än han har fingrar. Och tår!