Piteåbon Hugo Löf men utmärker sig redan på den svenska jazzscenen. Redan som 19-åring kom han in som kontrabasist på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där han också fortsatt att utmärka sig under sina tre år som student. Under torsdagen tilldelas han Jan Wallanderpriset. Priset är instiftat av Handelsbanken i samarbete med Kungliga Musikhögskolan och delas varje år ut till en framstående student vid någon av Sveriges musikhögskolor.
– Det känns så klart jätteroligt, säger 21-åringen.
Hugo Löfs musikaliska bana började tidigt. Hans föräldrar är musiklärare och när han var nio år gammal började han spela kontrabas. Då var det främst Stevie Wonder och Sting som utgjorde favoriterna. Den senare skulle också av en slump leda Hugo Löf in i kontrabasens anrika värld.
– Jag lyssnade mycket på Sting. Jag såg en live-video från en av hans konserter där det stod en kontrabasist i bakgrunden. Jag tyckte det såg så häftigt ut. Det gjorde att jag fick min första kontrabas när jag gick i årskurs 7, minns han.
I och med kontrabasen upptäckte Hugo Löf också jazzen, en musikstil som skulle utvecklas till hans stora passion.
– Tidigare hade jag mest spelat jazz men inte lyssnat så mycket på det. När jag kom in på kontrabas började jag verkligen lyssna på jazz. Ray Brown, Paul Chambers, Sam Jones. De är mina favoriter än i dag.
Hugo Löfs egen musikaliska bana började tidigt. De tidiga årens övande krattade manegen för musikaliska studier, först musikklass på Christinaskolan och sedan musikestet på Strömbackaskolan. Möjligheten att spela musik under skoltiden beskriver han som viktig.
– Jazzgrupperna på Musik och dansskolan har varit väldigt bra för mig. Även musikklasserna på Christina är väldigt bra. Jag kunde spela mycket musik i skolan och det har varit viktigt.
Nu väntar examen från Kungliga Musikhögskolan. För Hugo Löf är det livemusiken som lockar och nu drömmer han om att spela på de legendariska jazzklubbarna i New York.
– Det är livemusiken som lockar mig. Jag spelar nästan enbart live. Det vore roligt att prova på att bo utomlands. Däremot är Stockholm en bra jazzstad. Men visst, det är ännu större i New York och det är där som den bästa jazzen spelas. Jag vill främst kunna överleva på musiken och ha roligt, skrattar han.
Kontrabasen som instrument har en anrik historia. Att han nu tilldelas Jan Wallanderpriset medför att Hugo Löf under åtta år kommer att få förvalta och spela på en kontrabas med ordentlig patina. Basen ifråga är tillverkad i England år 1830 och bär alltså på 194 år av musikalisk historia, för att inte tala om en estimerad värdering på runt 1,2 miljoner kronor. Hugo Löf beskriver den som ett dröminstrument.
– Det är otroligt fint trä i den och den är väldigt välbyggd. Det kan vara otroligt stor skillnad mellan olika instrument och hur de låter. Det är klart att man blir mer motiverad om man har ett instrument som låter väldigt bra.
Han har redan haft tillgång till instrumentet i tre veckor och har hunnit testa det på ett antal spelningar.
Hur faller omdömet?
– Det är en otrolig bas. Det är en dröm, skrattar han.
Hur känns det att ha en bas för 1,2 miljoner i sin studentlägenhet?
– Det känns väldigt konstigt. Jag har den stående i hallen. Det sjukaste är nog när man går runt med den på tunnelbanan. Det är en mycket märklig känsla.