Stina Nilssons pappa, Roger Nilsson, var också polis och jobbade som hundförare i Piteå. "Pappa gick bort för tre år sedan. Vi hade hund under hela min uppväxt", säger hon.
Det var förra hösten som Stina Nilsson från Piteå kände att det var dags att flytta hem. Då hade hon bott och jobbat i Stockholm i många år.
– Egentligen hade hemlängtan börjat redan några år tidigare, men det tar tid att få med sig familjen. Men till slut fick jag med sambon som är smålänning, skrattar hon.
Det tar inte lång tid innan Nils hittar nyckelknippan som Stina Nilsson gömt.
En dag i veckan har hundförare på polisen i Piteå dressyrdag. "Vi tränar även när det finns tid och oändligt mycket hemma", säger Stina Nilsson och klappar om sin svarta schäfer Nils.
2007 började Stina Nilsson jobba som polis i Västerort i Stockholm, för att 2013 börja på hundsektionen. Där patrullerade hon med följeslagaren Truxelis Bandit, ofta på fotbollsmatcher och demonstrationer. Nioåringen har numera pension och bor ofta hos Stinas mamma.
Det bästa Nils vet är att leka och kampa med snörbollen som är hans belöning när han hittat exempelvis nyckelknippan eller tändaren som matte gömt.
Det finns drygt 400 polishundar och lika många hundförare i Sverige, men det behövs många fler. Hundarna används vid mellan 25 000 och 30 000 insatser varje år. De flesta av polisens hundar är av raserna schäfer och malinois. I Norrbotten finns cirka tio patrullhundar och fem sökhundar varav tre patrullhundar och en sökhund finns i Piteå.
För att en hund ska kunna arbeta som polishund krävs lång träning och ihärdiga insatser av hundföraren.
För 1,5 år sedan var det dags för Stina att skaffa en ny hund och det var då Nils kom in i hennes liv, den svarta schäfern som nu hunnit fylla två år men trots sin ringa ålder är välutbildad. För att överhuvudtaget komma ifråga som polishund fick han gå igenom det obligatoriska lämplighetstestet som analyserar hundars beteende på olika plan. Sedan var det i samband med flytten till Piteå som han gjorde den så kallade uppkörningen, dressyrnivå 1.
Mer än redo för arbete.
Polisens hundförare har särskilda hundbilar.
– Då ska hunden söka saker, vindmarkering, hårda spår, terrängspår, personsök inomhus, skydd, överfall i munkorg, fasttagande och gå fot, bland annat, säger Stina Nilsson.
Stina Nilsson har platsat Nils och då får han inte ställa sig upp trots den stora frestelsen, bollen, mitt framför nosen.
Nils beskrivs som en alert och levnadsglad kille som är nyfiken på livet och älskar sitt jobb.
En arbetsglad hund som har fullt fokus på matte. Han väntar på order, tills dess så ligger man ner.
– Vi som ska jobba med hund vill ha den jobbiga valpen i en kull, de som är framåt och energiska. Det bästa med Nils är arbetslusten och han är extra duktig på spår. Jag är ju ganska ny i Piteå men vi har hunnit vara ute på uppdrag, jag och Nils. Vi har varit med på fyra räddningssök, alltså sökt försvunna personer och några insatser där vi bistått vid gripanden, om gärningsmännen skulle få för sig att fly, säger Stina Nilsson.
Nils – en nybakad patrullhund som är ett nytillskott hos polisen i Region nord.
Ett delmål för ekipaget är att avancera till dressyrnivå 2 som är en svårare variant av ettan. Sedan vill Stina vidareutbilda Nils på narkotika och vapen där han ska söka efter narkotika och söka patronhylsor, kulor eller fragment från ammunition.