Stilrent inrett hos Bedingfield
NATASHA BEDINGFIELDNB(Phonogenic/Sony BMG)PPP
Trots att kompet låter väldigt mycket "riktigt band" och trots att hon inte skyltar med de hippaste producentsamarbetena är det hela tiden med ett öra mot gatan hon gör sin musik. Produktionerna är däremot rena och till synes fria från samtidens utsmyckningar, vare sig det gäller r&b eller rena poplåtar. Hellre en förstärkande mellotron eller ett extra körpålägg än en massa modernt jytter har man resonerat. För stunden känns det klädsamt att Bedingfield och hennes producenter inte satsar hårt på att vinna produktionsmässiga cred-poäng, utan lämnar låtarna att dra det tunga lasset. Om det är tidlöst eller träigt får tiden utvisa.
Singeln "I wanna have your babies" är mest bara tjatig, påfrestande och inte alls någon någon värdig uppföljare till "These words" och välförtjänta USA-ettan "Unwritten", men här finns annat att placera på pluskontot.
Innerliga, helhjärtade halvballaden "Soulmate" måste vara albumets bästa spår. "(No more) what ifs" med gästrappande Eve är omedelbar och stötigt blås- och trumbaserade inledningen med "How do you do?" är också riktigt stark. Och så själva sången förstås. Intensiv men aldrig överarbetad.
14 låtar, inklusive en omotiverad "remake" på "Unwritten", men totalt handlar det om hela 16 låtar, vilket på papperet är på tok för mycket. Men, men, missa för all del inte de två gömda spåren i slutet av plattan där Bedingfield breddar stilmässigt och möjligen ger en försmak av kommande exkursioner i musikens fantastiska värld.
Så jobbar vi med nyheter