Sten och Elis mirakulöst räddade

- Jag har nog fortfarande inte sovit ordentligt en enda natt efter båtolyckan! Det menar Elis Salmi som liksom kusinen Sten Blomster forfarande är skärrad efter det som hände uppe i Tornedalen för drygt två veckor sedan.Nu är de hemma i Piteå igen och försöker bearbeta upplevelsen.

PITEÅ2008-08-13 06:00
Vännerna och kusinerna Elis Salmi, 74 år och Sten Blomster, 71 år bor båda två i Piteå, men åker ofta upp till byn Pallakka utanför Övertorneå där de har sina föräldrahem.
En varm kväll i slutet av juli beslutade de sig för att åka och meta i sjön Personajärvi i en mindre plastbåt som de fått låna av Elis bror.
Faller i sjön
Ungefär en kilometer ut på sjön händer dock det som inte får hända.
När Elis ställer sig upp för att sträcka över en termos kaffe till kusinen slinter hans ena foten över kanten, men benen blir kvar i båten.
Hela långsidan börjar ta in vatten och när Elis faller i sjön så hamnar Sten under båten.
- Jag förstod att syret snabbt skulle ta slut där under, så jag var tvungen att dyka under relingen för att komma upp på andra sidan igen.
Men jag dök ner så djupt så det var svårt att komma upp till ytan igen.
Hade det tagit fem sekunder längre tid hade jag nog inte stått här i dag, menar Sten som har svårt att röra sig eftersom han är opererad i både ryggen och i ena knät.
Inga flytvästar
Varken Sten eller Elis hade flytvästarna på sig - vilket de naturligtvis medger var oerhört dumt.
Samtidigt inser Sten - att om han hade haft den på sig - hade han aldrig kunnat dyka under båten och upp på utsidan. I stället hade han kvävts till döds under den när syret tagit slut.
I ungefär en timmes tid blir sedan Sten och Elis liggande på var sin sida av båten - området kring sjön är minst sagt obebygg, men de ropar ändå på hjälp:
- Jag minns att jag tänkte: "Nu tar det slut här", berättar Sten.
Hör ropen
Katastrofen är nära, men Hans Tegbo, på besök i föräldrahemmet i byn Riipis hör ropen när han befinner sig två kilometer in i skogen och kommer till undsättning.
- Som tur var, var han ung och stark och orkade först springa två kilometer till stranden, ro ut med en gammal plastbåt i en kilometer och hjälpa oss upp i båten, säger Elis som konstaterar:
- Vi hade mycket tur i oturen! Det var tur att det var så pass varmt i vattnet, att det var relativt vindstilla så att våra rop på hjälp hördes och att Hans faktiskt hörde oss ...
Med flytväst
Sedan olyckan har kusinera inte vågat sig ut till sjöss - till helgen är det dock dags att åka upp till Tornedalen igen och möta rädslorna.
Tanken är att de ska bege sig ut för att fiska igen. Denna gång blir det dock en annan, säkrare båt och med flytväst respektive flytoverall.
- Kanske kan någon som läser det här lära sig något. Man tänker alltid: "En olycka händer inte mig" men det kan faktiskt hända, säger Elis.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om