"Dagen för rånet hade jag ett inbokat möte på annat håll, och skulle bara in snabbt på banken för att hämta några papper", förklarar Stefan Uddström.
Det var oktober 2003. Höst i luften, fallna gulnade löv men ännu ingen snö på backen.
Det var en månad efter knivmordet på utrikesminister Anna Lindh och ett chockat Sverige befann sig fortfarande i en slags unison landssorg.
Den allmänna bestörtningen kändes av även i Kalix där Stefan Uddström, då 35 år, arbetade som kontorschef på Handelsbankens lokalkontor.
Lindh-överfallet diskuterades öppet och överallt, så även vid åttatiden denna måndagsmorgon på bankkontoret i Kalix där samtliga sju ur personalstyrkan hade samlats för att förbereda veckans arbetsuppgifter.
– Just den dagen hade jag ett inbokat möte en bit utanför Kalix, men var förbi banken för att hämta några papper, minns Stefan Uddström.
– Jag var inne på kontoret, fortfarande med jackan på, och skulle just gå när stf kontorschefen knackade på. Hon jobbade med att förbereda vår årliga säkerhetsgenomgång för personalen och ville bara checka några punkter i programmet, typ någon minut bara.
Men det var precis då det hände; snabbt, otäckt och utan förvarning.
"Lång tid efter bankrånet reagerade jag på personer som bar huvtröjor med uppfällda huvorna. Jag fick direkt en dålig känsla, även om förnuftet sade en annan sak. Idag har jag övervunnit dessa känslor."
– En uppriven ung vikarie störtade plötsligt in i mitt rum, men jag hann aldrig uppfatta vad han sa innan kontorets yngsta tjej klev in direkt bakom och storgrät. Allt gick så fort att det var svårt att ta in ...
När nästa person dök upp stod det klart om vad som var på gång.
– Personen hade en rånarluva över ansiktet med hål bara för ögon och mun. Såvitt jag minns bar han på en kofot. Sedan dök det upp ytterligare en maskerad person med pistol i handen. Männen var väldigt aggressiva och skrek ut direktiv: ”Lägg er ner på golvet! Ligg jävligt still! Rör inga larm!”
Någon ur personalen hade dock redan hunnit aktivera larmet, utan gärningsmännens vetskap, och bankens alla övervakningskameror var redan igång.
"Bankrånarna var aggressiva, en satte en pistolpipa i nacken på mig, tryckte ner mig på golvet, och vrålade hotfullt när jag tittade honom i ögonen."
– Rånarna fokuserade på den unga tjejen som grät hysteriskt. Det var hon som skulle öppna valvet, skrek de. En av rånarna drog henne bryskt i håret över golvet. Jag förstod att hon inte skulle fixa det och därför reste jag mig, erbjöd att ta över hennes roll.
”Hallå, låt mig lösa det här. Får jag hjälpa er istället."
– Vi är ju skolade att bara spela med, följa rånares direktiv om något sånt här händer. Men en av rånarna sprang fram, tryckte pistolpipan hotfullt hårt i nacken och pressade mig tillbaka ner på golvet, berättar Uddström.
"Rånarna droppade medvetet en pistolattrapp i plast utanför banken, till gagn för dem om de skulle gripas. Men polisen hittade även en riktig pistol som tekniskt kunde bindas till bankrånet via dna", berättar Stefan Uddström.
Bankrånarna var två till antalet. De hade kommit in bakvägen via personalingången en trappa upp där de brutit upp en låst dörr med kofot.
De hade god lokalkännedom tack vare en väktare från orten, visade det sig senare, en brottskompanjon som hade försett dem med skisser och upplysningar om lokalens beskaffenhet och bankens arbetsrutiner.
"Rånarna droppade medvetet en pistolattrapp i plast utanför banken, till gagn för dem om de skulle gripas. Men polisen hittade även en riktig pistol som tekniskt kunde bindas till bankrånet via dna", berättar Stefan Uddström.
– Att öppna dörren till ett bankvalv är knepigt och kräver detaljkunskap, förklarar Uddström. Till sist föll uppdraget på mig och min ställföreträdare, under extrem stress, hela tiden med en rånare intill som hotade att skjuta oss.
Kuppen i banken varade i totalt nio minuter. Övervakningskamerorna fångade alla moment av hot, skrik, gråt, tidsfaktorn, stress och de två maskerade rånarna som sprang iväg med 3,2 miljoner kronor i sedlar fördelade i varsin sprängfylld trunk.
Gärningsmännen försvann samma väg som de kommit, i en stulen Saab 95 kombi som återfanns övergiven utanför en pizzeria i Kalix. Flyktbilen bar falska registreringsskyltar som hade tillgripits veckan innan från en personbil tillhörande ett av Luleås två kommunalråd.
När polisen kom på plats till Handelsbankens lokalkontor i centrala Kalix hade de maskerade beväpnade bankrånarna försvunnit med 3,2 miljoner kronor.
– När polisen kommit till banken och säkrat lokalen skulle jag samla ihop personalen. Till min fasa saknades en person. Jag blev tokstressad och såg något slags gisslandrama framför mig.
– Men tack och lov hade personen hunnit smita ut precis när allting brakade loss, slagit larm och var oskadd.
"All personal blev kvar efter rånet. Den första att flytta var nog jag", berättar Uddström som lämnade Kalix 2004 för jobbet som kontorschef på Handelsbanken i Piteå, som han har kvar än idag.
Polisen kom snabbt gärningsmännen på spåret, tack vare ett vittne som anat oråd kring en observation och kontaktat polisen.
Sent på kvällen gick insatsstyrkan in i en lägenhet i Kalix och grep bankrånarna, två män 20 och 24 år gamla och hemmahörande i Stockholmstrakten. I en papperskorg i lägenheten påträffades en lapp med nedskrivna siffror som överensstämde exakt med rånbytet från banken.
Efter bankrånet utfärdades rikslarm efter förövarna, som betraktades som farliga. Polisen mobiliserade stora resurser och upprättade snabbt ett antal vägspärrar i närområdet.
Senare samma dygn greps även en 28-årig man utanför Umeå med alla stulna pengar i bilen, tillsammans med en skarpladdad pistol som tekniskt kunde bindas till bankrånet via dna.
Det framkom också att en lokal 23-årig väktare varit behjälplig med information och bortforsling av diverse rånarattiraljer.
"All personal blev kvar efter rånet. Den första att flytta var nog jag, berättar Uddström som lämnade Kalix 2004 för jobbet som kontorschef på Handelsbanken i Piteå, som han har kvar än idag.
# Ena rånaren, 20-åringen, dömdes i tingsrätten för grovt rån till 6,5 års fängelse, som hovrätten sänktes till fyra år.
# Kumpanen, 24-åringen, fick först åtta år som sänktes i hovrätten till fem års fängelse.
# 28-åringen som greps utanför Umeå med rånbytet dömdes först till fyra år, vilket hovrätten reducerade till 2,5 års fängelse.
# 23-åringen, väktaren, fick två års fängelse, en dom som stod fast.
Den 20-årige rånaren var sex år senare, 2009, inblandad i kuppen mot Handelsbanken i Älvsbyn, tillsammans med den 24-årige kumpanens bror. Tack vare en jägares observationer kunde männen gripas även den gången och det mesta av fem stulna miljoner kom tillbaka.
"All personal blev kvar efter rånet. Den första att flytta var nog jag, berättar Uddström som lämnade Kalix 2004 för jobbet som kontorschef på Handelsbanken i Piteå, som han har kvar än idag.
– Det är klart att det var fruktansvärt ångestfyllt att bli utsatt för ett bankrån. Men jag var nog mer fokuserad än rädd under själva förloppet, först efteråt kom rädslan, säger Stefan Uddström.
– Med vetskap om hur fort allting sprids i en liten bygd ringde jag direkt till min höggravida fru och till min bror och bad honom meddela våra föräldrar för att föregå all ryktesspridning och oro.
– I övrigt var det locket på utåt, samtidigt som man hade ett stort behov av att prata men då med rätt personer för att inte sabotera polisens utredning. Bankens säkerhetsfolk gav oss enormt stöd. All personal blev kvar och den första att flytta det var nog jag, 2004 till Handelsbanken i Piteå, men det var orten som avgjorde det beslutet.
"Rånarna droppade medvetet en pistolattrapp i plast utanför banken, till gagn för dem om de skulle gripas. Men polisen hittade även en riktig pistol som tekniskt kunde bindas till bankrånet via dna", berättar Stefan Uddström.
– När vi var klara med förhören på polisstationen efter rånet slog det mig att, f-n valvet står ju fortfarande vidöppet, och det är inte ok även om banklokalen var avspärrad. "Kan jag åka dit och låsa valvet?” Jodå, svarade polisen.
– När jag då kommer in i banken ser jag en ensam liten farbror som sitter och väntar med en kölapp i handen.”Var är alla?, undrade han.
– Han hade missat polisens plastband och avspärrningar, och gått in för att få hjälp. Jag berättade om rånet och att han fick återkomma en annan dag. Sedan gick jag iväg för att stänga dörren till bankvalvet.