Stefan greppar huggormars liv

FORSKNING. Han är biten av huggormar.- Det är fascinerande men korkade djur, säger Stefan Andersson, 40, Sjulsmark, huggormsforskare sedan femton år tillbaka.

Piteå2006-09-02 00:00
Den långa, torra, varma sommaren sägs i folkmun ha utlöst en ormexplosion, med huggormar krälande lite över allt i Norrbottensskogarna.

Men det är fel!

- Det räcker med att någon stött på ett par tre ormar och berättat om det för en större grupp, och sedan är ryktet igång, säger Stefan Andersson, huggormsforskare från Sjulsmark som slår fast att beståndet är konstant år från år.

Reptilsnabb

Andersson är expert. Ormallvetare. Att höra honom utveckla huggormarnas leverne är som en djuplodad expose från den tjockaste kunskapsbibeln.

Alla spörsmål besvaras reptilsnabbt.

- Jag vet inte varför just huggormar kommit att intressera mig så mycket. Jag har haft med mig fascinationen sedan barnsben. Förmodligen handlar det om en medfödd genetiska skada, garvar Andersson som är född och uppvuxen i Luleå, universitetsskolad i Umeå och nu bosatt i ett stort, vitt hus mitt i Sjulsmark sedan 2003.

Strategier

Vid sidan av ormforskningen undervisar Stefan Andersson i zoologi/ekologi vid Luleå tekniska universitet. Till vintern kommer han att bli doktor i ekologi.

Rollerna som forskare och lärare är om inte sammanvävda så åtminstone intimt förknippade med varandra.

- Det mesta om huggormarnas fotplantning, födslar, matvanor, boplatser är känt sedan tidigare. Det jag studerar är livshistoriestrategier med huggormen som en slags grundmodell, förklarar Stefan Andersson.

Märkta magar

När PT fattar följe med Andersson ut i kända marker, i ett strandnära skogsområde utanför Sjulsmark, behöver han inte leta länge för att fånga in en huggormsunge med högerhanden som skyddas av en grov svetshandske.

- Huggormar är vanliga djur. Vet man vart man ska leta är det enkelt att både hitta och fånga dem.

- Jag har fångat, märkt och följer kontinuerligt flera hundra huggormar i olika skogsområden år från år. Varje orm är märkt med ett prickmönster på magen, registrerad, fotograferad och med alla basfakta noterade, och därför är det möjligt att särskilja varje enskilt exemplar.

Övervintring

En huggorm är livet ut trogen sin övervintringsplats, oftast på någon brant sydlig bergssluttning.

Huggormen lever mellan 10-15 år men befinner sig alltjämnt bara några hundra meter ifrån övervintringsplatsen. I vissa fall kan det handla om ett par kilometer. Tillhållen är tämligen förutsägbara för en expert.

Och just därför går det att hålla bra koll på varje individ.

Allt mer biten

- Det totala beståndet påverkas mycket litet av yttre faktorer. Huggormarna är för långlivade för att en het sommar som denna, eller en invasion av sorkar, skulle bidra till ormexplosion.

Stefan Andersson har genom åren blivit allt mer biten av ormarna, både bildligt och bokstavligt.

- Jag har fått så många bett att min egen motståndskraft blivit kraftigt reducerad. Därför bär jag alltid med en adrenalinspruta under fältarbetet för säkerhets skull.

"Jag är aldrig rädd"

Den övriga utrustningen är enkel. Ett par grova handskar, stövlar, en tygpåse, prylar för registrering samt en keps mot solen.

- Jag är aldrig rädd. Ytterst handlar det om kunskap. Jag kan i princip fånga vilken giftorm som helst i världen, vilket jag också gjort. Man ska visa ormarna respekt, men inte frukta dem.

- Faktum är att huggormar är jättekorkade djur. Deras inre liv är väldigt begränsat, konstaterar Stefan Andersson.<\c>

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!