För att förbättra det lokala försvaret behövde landstormen teknisk förstärkning. Till det bidrog sparbanken i Piteå. 1914 i samband med krigsutbrottet tog sparbanksstyrelsen ett beslut att anslå 4 500 kronor för inköp av en kulspruta åt landstormsområdet. Det var det priset en kulspruta då betingade. Det framgår av en notis i de lokala tidningarna från den tiden.
Första världskriget varade fram till november 1918, ett krig som engagerade alla världens stormakter, samlade i två motsatta allianser.
Mer än 70 miljoner soldater mobiliserades då i ett av de största krigen i historien. Ett krig som tog mer än nio miljoner soldaters liv.
Landstormen i Sverige mobiliserades vid krigsutbrottet, men behövde aldrig dras in i krigiska handlingar. Sverige liksom Danmark och Norge förklarade sig vara neutrala under första världskriget. Till följd av första världskriget följde dock allmän prisstegring och ransonering.
De gulnade tidningsläggen berättar i omfattande artiklar och notiser om krigets utveckling.
Här följer ett axplock strödda notiser, från de första åren av 1900-talet fram till 1926.
Några år före krigsutbrottet, närmare bestämt 1911 berättades i tidningen om en ”äventyrlig färd med dåre”. Om en person från Karesuando som med sina renar var på väg till Norge. Under färden dit visade han sig underlig till sinnet. Enligt tidningen visade han ”tendenser till fullt utbildat vansinne”. Han omhändertogs av två personer och skjutsades tillbaka till Karesuando, där han togs hand om av kyrkoherden och kommunalnämndens ordförande. Nämndens ordförande fortsatte sedan söderut med personen till Piteå hospital (Furunäsets sjukhus). De körde till Soppero, närmare sex mil. Men transporten kunde på grund av det dåliga väglaget inte komma längre. De fortsatte då den drygt sex mil långa vägen till Kiruna, men måste till följd av att fjällbäckarna brutit upp återvända till Soppero efter endast tre mil av vägen till Kiruna. Därefter började sedan en färd till Gällivare, 21 mil från Karesuando för att sedan nå sydligare bygder.
Hösten 1900 meddelade tidningarna att Sveriges nordligaste Odd Fellowloge, Christopher Jacob Boström, den 24 november invigts i Piteå av storsiren grosshandlare W. Laurentz.
1901 begärde Yrkesinspektionen å tal mot ägarna av Fingermanholmens ångsåg, Piteå-Bergsviks ångsåg och Storfors såg. Minderåriga hade använts i arbete i tio timmar nattetid då lagen tillät högst åtta timmar nattarbete i dygnet var tredje vecka.
På Renön i Pite skärgård bodde 1916 en inom Luleå och Piteå välkänd fiskare, 80-årige Per Bogren. Den gamle bodde där med sin hund Vakt. Denne ansågs vara är en utmärkt gårdvar som troget höll vakt kring sin husbondes gård men tjänstgjorde även som postbud. Vakt befordrade nämligen post som bands vid halsen från staden till Renön så att husbonden får sina tidningar och nyheter ordentligt.
1917 fyllde disponent Emil Hedqvist, Öjebyn, 50 år. Han firade dagen med att göra en del donationer. Norrbottens läns arbetsstugor fick 4 000 kronor. Piteå samskola tilldelades 2 000 kronor, som stipendiefond, där stipendier på 50 kr skulle tilldelas ”flitiga och välartade lärjungar” i klasserna 4-6. Odd Fellowlogen fick 1 500 kronor till behövande bröder eller deras efterlevande. Piteå socken fick 3 000 kronor av vars avkastning nio tiondelar skulle utdelas som understöd åt änkor och faderlösa efter arbetare som varit anställda vid aktiebolaget Storfors tjänst.
Under en lusttur på pingstdagen mellan Luleå och Piteå gick ångaren ”Sollefteå” på grund vid Sandögrundet utanför Piteå. Den erhöll så svåra skador att den vattenfylldes och sjönk. Dessförinnan hade de ombordvarande passagerarna och besättningen lyckats rädda sig i livbåtarna.
Nära att drunkna vid Piteå hamns södra kaj var år 1918 22-åriga tjänsteflickan Jenny Bäckman, i tjänst hos grosshandlare Rolf Löfgren. Hon hade gått för at hämta vatten med en 8-årig dotter till Löfgren, Essy Ingrid. När hon gått nerför trappan som ledde till vattnet och lutade sig fram för att fylla ämbaret råkade hon falla på huvudet i vattnet. Till följd av mörkret såg hon inte trappan och skulle ha drunknat om inte den lilla flickan skyndat och meddelat händelsen. Man fick i hast tag i en lykta och en båtshake och lyckades i sista stund rädda den nödställda.
Regeringen meddelade att den av Piteå stad genom kungligt beslut 1882 medgivna rätten att t.v. disponera Storrebben skulle upphöra. Ett beslut som var av stor betydelse för den norrländska fiskenäringen. Fiskarna hade till Piteå stad fått erlägga en årlig landgångsavgift av tre kronor, vilken senare av stadsfullmäktige höjdes till 25 kronor för de fiskare som tillhörde Piteå landsförsamling. Fiskarna fick nu fritt förfoga över ön.
Snickeriarbetare Karl Berglund från Pitholm råkade 1919 under arbete i snickerifabriken på Strömsborg få vänstra handen i en hyvelmaskin. Ganska illa massakrerad fördes han till Piteå lasarett där underarmen amputerades.
1921 brann i Piteå ångbryggeris komplex. Återstod endast en flygelbyggnad kontor och iskällare. Samtliga maskiner samt 2 300 kg socker och kork och essenser förstördes. I källaren förvarades pilsnerliggare som räddades. Det brunna var försäkrat för 76 000 kronor
1924 drätselkammaren lade ett förslag till stadsfullmäktige om att dra vatten- och avloppsledningar i Piteå stad för 492 000 kronor.
Den 30 mars 1927 omkom arbetaren Frans Gustaf Käckman från Backen, Piteå, när han vid ett ras i ett grustag begravdes under nedrasande grus och stenar. Han blev så svårt skadad att han påföljande dag avled på Piteå lasarett. Käckman var 19 år gammal och ogift.
En blandad kör bestående av 54 ungdomar från hela Sverige var 1928 inbjudna att gästa Svensk-Amerika. Bland de som skulle delta i körresan fanns bland annat systrarna Elsa och Linnea Lundquist från Storfors, Piteå samt Jenny Engström, Piteå.
Körresan blev dock aldrig av. Det hade nämligen uppstått en del ekonomiska oegentligheter hos de svenska arrangörerna och de inbjudna sångarna ”snuvades” på respengarna, fick inhibera resan och stanna hemma.
Trädgårdsmästaren vid Piteå hospital, Sven Nyberg, meddelade att han den 7 mars samma år sådde rädisor och planterade sallad i en elektrisk drivbänk och efter knappa fyra veckor var skörden färdig.