Sonens handikapp ledde Agnetha in i politiken

Agnetha Eriksson tror på rättvisa och politikens möjligheter att förändra. Som socialnämndens ordförande i Piteå kommer hon i nära kontakt med särskilt utsatta människor. En kvinna som aldrig sitter stilla är den allmänna bilden av henne. Men stämmer det? Ta reda på sanningen i dagens Närbild.

Piteå2007-02-17 00:00
Har du alltid varit intresserad av sociala frågor?

- Ja, jag tycker att det är en fråga om rättvisa. Det betyder inte att alla ska få lika mycket. En del behöver mer än andra. Jag är uppvuxen med en frånskild mamma i en landsort där klasskillnaderna var stora och påtagliga. Det har påverkat mig.

Vad är viktigast med jobbet som socialnämndens ordförande?

- Väldigt mycket är lagreglerat och på det sättet väldigt styrt. Vi är en nämnd där mycket handlar om myndighetsutövning. Vi har väldigt få politiska meningsskiljaktigheter och är sällan oense.

Du jobbar halvtid som studiekonsulent hos NBV. Vad gör du där?

- NBV är nykterhetsrörelsens studieförbund och vi fokuserar särskilt på fyra viktiga områden: alkohol och andra droger, integration, folkhälsa och internationella frågor. Mitt jobb är att initiera aktiviteter.

Din 21-årige son Robbin som bor hemma är funktionshindrad. På vilket sätt?

- Robbin är flerhandikappad. Han är gravt utvecklingsstörd, har en cp-skada och är född för tidigt.

Hur har det påverkat familjen?

- Robbins vårdbehov är som ett litet barns. Han behöver matas var fjärde timme och har blöjor. Folk i vår ålder börjar ha barnbarn och vi har fortfarande omvårdnad om ett ’litet’ barn. Man är inte tillgänglig och äger inte sin egen tid.

Trots det har du tagit på dig mycket engagemang i samhällsfrågor?

- Jag började jobba handikappolitiskt innan jag började jobba politiskt. Ibland gick det trögt att driva frågor via en intresseorganisation. Det var anledningen till att jag engagerade mig i politiken. Det gick snabbare att driva frågor som var viktiga för mig.

Vad har du för livsfilosofi?

- Jag lever i nuet. I dag är en dag och i morgon är en annan dag. Det gör min man galen - han tycker inte att jag planerar.

Gör du inte det?

- Nej, faktiskt inte. Jag är inte helt frisk och har varit nära att dö. Jag tror inte att döden är hemsk, men det gör att jag inte planerar för framtiden. Man vet inte om man lever i morgon. Däremot har jag ett vetandebehov och accepterar inte bara saker utan vidare. Jag tar rätt på hur det ligger till istället.

- Jag är inte min diagnos, jag är Agnetha Eriksson. Om jag skulle gräva ner mig i det som är tungt i livet skulle jag bli olycklig.

Vad driver dig?

- Viljan att vara med och påverka. Att jag tror på en rättvis fördelning. Jag tror på politikens möjligheter att förändra och påverka. Annars skulle jag aldrig vara aktiv.

Vad gör du när du är ledig?

- Min dröm är att sjunga i kör. Men den tiden har jag inte just nu. Kanske när Robbin flyttar hemifrån. När jag är ledig laddar jag batterierna. Att laga mat och baka är ett suveränt sätt att gå ner i varv. Om jag stannar av kan jag knappt ta mig ur soffan. Därför springer jag.

Är du inte rädd att gå i väggen?

- Nej, eftersom det handlar mer om den fysiska hälsan för min del. Däremot var det en jobbig tid när BB-stängningen var aktuell under min tid som landstingspolitiker. Det skrevs i tidningarna varje dag, folk undrade om jag vågade gå ut och en del slutade hälsa. Om jag inte gick i väggen då kommer jag aldrig att gå i någon vägg. Det är helt säkert. Men jag tror att jag är stryktålig.

Du har ganska nyligen skaffat motorcykel. Hur kommer det sig?

- Jag tycker om fart.

Du är inte rädd?

- Nej, jag känner mig lycklig när jag kör motorcykel. Allt blåser bort ur huvudet och jag blir på bra humör.

Förra året gick du in i PT:s styrelse. Vad vill du uträtta där?

- Styrelsearbetet är ganska komplicerat eftersom det är ett kluster av olika företag. Min ambition just nu är att sätta mig in i verksamheten. Jag har funderat lite på lämpligheten i att jag är med eftersom min dotter jobbar på PT (fotografen Sanna Eriksson, reds. anm.), men eftersom redaktionen är fristående gentemot styrelsen har man sagt mig att det inte är ett hinder.

Vad gillade du att göra som barn?

- Jag var en ’pojkflicka’, ganska fysisk. Jag spelade fotboll med grabbarna och sjöng i kör.

Är du teknikintresserad?

- Jag är prylgalen och gillar att laga saker. Det har jag efter min pappa. Men till skillnad från honom brukar jag vänta med att skruva tills sakerna går sönder ...

Vad skulle du göra om du vann 10 miljoner kronor?

- Haha, jag skulle fondera dem hos energibolaget och bo gratis resten av livet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om