Söndrad mentalitet

Faderns och moderns djupa tillfredsställelse över att barnet var välskapt och så fullkomligt.
Så bra men allt övergick till att bli felaktigt som livsvillkor trots att du var så efterlängtad.
Ångesten rev och slet och ni var båda verkligen entusiastiska i flaskan som dövade bort allt.
Vacklandes och vinglandes bland uppkastade uppkastningar blev pyrets normalaste dagar.

Skramlande glas och tomma flaskor varvades med skrik och skrän i vanmaktens dragkamp.
Ibland var det stillsamt och älskligt och du var nästan som en förälder egentligen skulle vara.
Hela tiden nyttjades det av starka varor och förfallet var en avgjord sak bland spyor och kiss.
Rädsla och ångest för ständiga urladdningar angrep fort till lilles hårdaste av knut i sin mage.

Inte våga sova ifall cigaretten tar eld där den ligger bland aska och fimpar på vackra bordet.
Kaffepannan på plattan som kanske står och torrkokar och lågar sen kanske upp hela köket.
Skivans rispiga röst som om igen och om igen spelas om för att den svänger så himla käckt.
Människor som kommer och går och natten verkar aldrig ta slut bland skrålande främlingar.

Bävan för varje dag över förälderns ångest och utomordentliga ilska när det är slut i flaskan.
Pengar som aldrig finns till för att köpa dig nya klädesplagg till skolans glädje för mobbarna.
Ibland så fanns hoppet när föräldern var ren och fräsch och gick till sitt jobb som alla andra.
Säg den lycka som varade om löften om bättring men alltid försvann lika fort som dom kom.

Barnet forskar efter kärlek och uppmärksamhet och får det men med fel kategori av vänner.
Innerst inne säger rösten vad än du gör så håll på dig så att du inte blir ännu olycksaligare.
Röster jagar dig och du trycks ned i det totalaste av mörker och ingenting får dig på fötter.
Till slut ser någon dig och hjälper dig in för den vård du behöver för att resa dig upp igen.
År har gått och till slut har frågor och svar ställts och individen vågar först nu leva sitt liv.