– Jaha, är den gamla sheriffen tillbaka. Allt väl, undrar Robert Wikman inifrån Pitebos firmabil.
– Jadå, man är ju pensionär nu. Det blir att lägga ut något nät då och då, svarar Johnny Nilsson.
Ingen känner kvarteret lika väl som Johnny Nilsson, som i höstas pensionerades efter 18 år med Ankars tillika Tunnan som arbetsplats. Under dessa år har drastiska förändringar skett i kvarteret, som tidigare dragits med dåligt rykte.
– Det här var kommunens soptipp nummer ett, inga människor ville bo här. Hyresgästerna låg efter i hyra sisådär sex–sju månader, minns Johnny.
– Ungdomarna som bor här nu är skötsamma. Visst är det lite livat på våren vid examen och på hösten vid nollningen, men det är bara roligt.
Herrelösa cyklar
Knappt tio ickestudenter bor kvar på området sedan Ankars förvandlades till Musikhögskolans högborg under förra decenniet. De flesta lägenheter har byggts om till ettor och extravåningar med loftgångar har lagts till på fem av hyreshusen.
Johnny Nilsson nickar mot de hönsnät som monterats i loftgångarna.
– Jag vet inte hur många fåglar jag behövt skjuta med luftgevär innan näten kom upp. De byggde bon och det var fågelskit precis överallt, säger han och pustar vid minnet.
Hönsnätet är bara en av oräkneliga inslag som Johnny gett upphov till. Kvartersgården tjatade han till sig. Cykelskjulen tillkom genom ett samarbete med Strömbackaskolans byggelever.
– Vartannat år gör vi en storrensning i skjulen. Senast var det 40–50 fina cyklar som hamnade på Reprisen, berättar han.
Måste ta omväg
Precis nedanför studentområdet finns två betongblock utplacerade på vägen, dessa ska motverka att vägen blir en genomfartsled. Ankarskatavägen har nämligen varit stängd för allmän trafik sedan 1990 och betongblocken tvingar alla bilburna till en omväg, en lösning som länge debatterats. Teknik- och servicekontoret vill nu hellre se en avsmalning av Ankarskatavägen, separat gång- och cykelväg samt upphöjda korsningar.
– Nu är det upp till politikerna. I de säkerhetshöjande åtgärderna vi föreslår behövs inte avspärrningen. Vi har äskat pengar och vårat önskemål är att det ska bli verklighet 2014, säger Joakim Lundberg på Teknik- och servicekontoret.
Vägens äldsta hus
Väl efter betongblocken börjar vägen kantas utav små villor. Numret 43 tillhör Ankarskatavägens äldsta hus. Björn Andersson är i full färd med att kånka upp nya takrännor till den kompakta tvåvåningsvillan från 1931.
– Det är pittoreskt och har faktiskt rätt bra utsikt, man ser vad grannarna pysslar med under semestern, säger han.
Till vardags jobbar Björn Andersson som lärare på Strömbackaskolans fordonsprogram och har rutin från ett och annat husbygge. Detta renoveringsprojekt har filats på i sex år.
– Det tar tid att flytta ihop, det var mycket att göra. När man tar tag i något i ett gammalt hus så hittar man något nytt att fixa.
Några regndroppar börjar slå in över Djupviken.
– Perfekt. Då får man chansen att testa de nya rännorna, säger Björn Andersson.