För cirka ett år sedan skrev jag om att jag skulle utomlands. Den här krönikan hade kunnat vara likadan. Det hade i och för sig inte varit lika kul om det hade varit samma visa nu.
Denna gång är det mina föräldrar som ska utomlands, redan idag faktiskt. Dom ska två hela veckor till Ayia napa, Cypern. Världens bästa plats på jorden, om du frågar mig. Det blir alltså en resa utan mig & min syster. Jag ska bo hemma själv medan min syster varvar mellan farmor och kompisar.
Det betyder att jag måste bli vuxen helt plötsligt. Planera middag varje dag. Städa, fast det blir lite svårt eftersom hemma hos oss kommer det vara renovering för fullt. (Mamma och pappa passar på medan dom själva är borta). Det ska tapetseras och målas om i större delen av huset. Jag klandrar dom inte för jag hade gjort likadant själv. Det betyder tekniskt sett att jag inte kommer vara ”själv” hemma. Dagtid åtminstone. Som tur var, är det en jättegullig, trevlig tjej som kommer och tapetserar om. Så det blir inget problem, vi kommer garanterat ha kul tillsammans då jag inte är i skolan.
Ni vet när man så gärna vill ha något eller fara någonstans. Då far ”alla andra” dit just då och ”alla andra” får just det man själv vill ha.
Min bästa kompis kommer hem från två veckors semester på Rhodos. Min föräldrars resa. Facebook är fullt av tonåringar som har bokat en sista minuten till något partyställe. Snart, då jäklar är det min tur.
Just nu drömmer jag om att ligga i en solstol och pressa hela dagar. Äta en sen middag på en mysig restaurang och bara njuta av stunden. Glass i mängder och simma runt i poolen som ett litet barn. Det får jag dock vänta med. Pengarna försvinner allt mer och jag har andra prioriteringar före en resa.
Det enda jag kan göra nu, är att vara glad för, ni vet ”alla andras” skull och önska dom en trevlig resa. Nästa gång är det min tur!