Ett 30-tal personer hade kommit till Strömgården på fredagskvällen för att höra Annica Strandberg berätta om hur hon tillfrisknande från sockerberoendet och sedan utbildade sig till beroendeterapeut.
– Sockerberoende är en sjukdom, precis som alkoholism och narkomani, och konsekvenserna av sjukdomen kan leda till döden. Det kan vara kraftig övervikt, självmord, eller att du krockar med bilen för att du ska plocka upp en godis från golvet, säger Annica Strandberg.
Hon berättar av egen erfarenhet. Annica Strandberg har varit sockerberoende sedan barnsben och problemen eskalerade genom livet. När suget var som värst stängde hon in i sig i skafferiet och slukade alla kolhydrater som gick att komma åt.
– Utåt sett såg allting bra ut. Vi hade nyss köpt hus och jag var nygift med två små barn, ändå så kände jag att jag inte ville leva. Maten som jag åt hade gjort något med min biokemi så att jag mådde väldigt psykiskt dåligt. Jag var redo att ta livet av mig innan jag grep det här sista halmstrået.
För elva år sedan fick Annica Strandberg hjälp av Arvika kommun. Hon genomgick ett tolvstegsprogram genom öppenvården och beskriver det som ett tillfrisknande.
– Med rätt verktyg och med rätt hjälp har jag lyckats ta mig över på andra sidan så att jag kan hjälpa andra. Det känns som mitt kall i livet, säger hon.
Förutom att föreläsa om sockerberoende håller Annica Strandberg nu kurser och tillfrisknandeplaner. Sedan hon utbildade sig till beroendeterapeut hos sockerberoendespecialisten Bitten Jonsson för sex år sedan har Annica Strandberg träffat 500 till 600 klienter.
– Sockerberoende är vanligare än vad folk tror och det finns också ett stort mörkertal, säger hon.
Många av hennes patienter vittnar om stora problem med att sluta.
– Flera mina klienter är narkomaner och sockerberoende. De säger att det är enklare ätt sluta med droger än socker, för maten har du tillgång till överallt. Så tufft är det.
Sockerberoende är fortfarande omtvistat bland läkare och har inte en officiell status som sjukdom. Annica Strandberg säger att hon möter mindre skepsis nu än tidigare och själv är hon stärkt i sin uppfattning.
– I början var det jättejobbigt att möta folk som inte trodde på mig, men nu har jag människor runtomkring mig som alla vet hur det är och min egen upplevelse kan ingen ta ifrån mig. Jag vet att jag har ett beroende.
Annica Strandberg äter i dag uteslutande fett, protein och grönsaker. Medan andra med beroendeproblematiken kan äta vissa kolhydrater försöker hon att utesluta dem helt.
– Jag behöver äta så här för att det ska vara lugnt i min hjärna. En del kan äta quinoa och råris, men gör jag det börjar min sjukdom vakna till liv och jag vill bara ha mer socker.
Tycker du att man bör vara försiktig med socker även om man inte upplever en beroendeproblematik?
– Ja, tar du bort socker och snabba kolhydrater har du ett immunförsvar som tar dig väldigt mycket längre. Du får inte den här svängningen i hjärnans kemi heller.