Eric Viktor Bäckström invaldes 1896 efter Norrfjärdenfödde Johan Erik Wiksten, Öjebyn. Inför riksdagsmannavalet hade Bäckström i Luleåtidningarna beskyllts för en viss "svaghet för glaset". Insändare betecknar detta som dumt skvaller.
Bäckström satt i riksdagens andra kammare 1896-1899. Om honom förtäljer källorna vare sig något negativt eller positivt.
Enligt uppgift lär Bäckström ha avbildats i Albert Engströms skämttidning Söndags Nisse Strix försedd med ett hänglås i munnen, utpekad som en mindre pratsam riksdagsledamot. Några motioner väckte han aldrig under sin riksdagstid, men hade ett par riksdagsuppdrag.
Bäckström var född 1850 och dog 1908 i en ålder av 57 år. Drabbad av den tidens gissel, lungsoten. Han var då bosatt i Avastrand, Norrfjärden.
Av vad som berättats hade Bäckström för avsikt att fria till en Anna Margareta Jonsson från Långträsk, Sjulsmark, men på vägen dit träffade han en annan kvinna, Adelina Andersdotter från Rosvik. De gifte sig i december 1879 och i april påföljande år avled hustrun efter att ha drabbats av galopperande lungsot. Hon var då inte mer än drygt 20 år gammal. Sjukdomen drabbade så småningom honom själv. Som änkeman riktade Bäckström blickarna mot Långträsk igen och gifte sig i juni 1883 med den han först avsåg att fria till, nämligen Anna Margareta, född 1855. De fick barnen Nanny, Herman, Johan, Ester och Amanda. Andra hustrun överlevde maken med 38 år. Hon dog 1946
I en insändare i Norrbottens Allehanda 1908 klargörs den politiska ställningen i bygden inför valet. Redaktör Sammuli hade på en hel spalt (förutom mer eller mindre i varje nummer sedan valrörelsen började ) smädat, förlöjligat och beljugit de frisinnades kandidat J O Holmgren från Lillpite samt talat salvelsefulla ord om högerns kandidat, Anshelm Bäckström.
Bäckström avböjde tydligen från början bestämt erbjudan att kandidera men sedan, efter att ha uppsökts av en bankdirektör, en fabrikör och några storbönder, funnit för gott att acceptera kandidaturen.
Det var sockennoblessen som backade upp Bäckström. Deras namn och titlar fanns införda i ett upprop i tidningen Norrbottens Allehanda 1908.
Under riksdagstiden väckte Anshelm Bäckström en egen motion, om inrättande av ett provinsialläkardistrikt i Älvsby socken. Han hade även ett par riksdagsuppdrag.
När Bäckström fyllde 50 år gjordes en insamling bland sockenborna, vilket resulterade i ett guldur med kedja.
På insidan av boetten inristades:"Minne på 50 årsdagen den 16 juni 1916 för mångårig trogen tjänst i Piteå socken av sockenborna" Uret betingade en kostad av 270 kronor
Anshelm Bäckström hade till sin begravning undanbett sig blommor varför fjärdingsman Knut Eriksson istället startade en insamling bland kommuninvånarna till en minnesvård över Bäckström
Hela sitt liv ägnade han sig åt det offentliga. Oväldig och insiktsfull var hans ledning av Piteå socken och Norrfjärdens kommun
"Det var icke de starka orden och de högtidliga löften som är utmärkande för denne man, utan det stilla verksamma liv, vilket visade sig så fruktbärande i vardagslivet, framhöll kyrkoherde Manfred Björnegård i griftetalet vid Bäckströms begravning
Anselm Bäckström var gift med Theresia Nordlund (1868-1956) och hade barnen Ester Teresia, Anna Elin, Elof Valdemar, Amanda Magdalena, Knut Gunnar och Olga Matilda.