SYNTPOP. De listades som ett av de stora löftena inför 2003 när debuten släppte. Drygt tre år senare dyker uppföljaren "Resurrection" upp. Precis som titeln skvallrar om är det en slags nystart med två nya medlemmar ombord. Debuten gick mig faktiskt förbi, men jag blir positivt överraskad över detta - ett svenskt band med inte så lite influenser från Duran Durans två första plattor och en hel del New Order. Här finns fina refränger som verkligen biter fast ("Like a drug", "Borderline"), men de fem Stockholmsgrabbarna blir aldrig för inställsamma i förhoppning om eventuella hits. Inte heller känns de som en nostalgigrej. I mitten av plattan ligger några låtar som kan stavas andrasortering, men på det hela taget är "Resurrection" en både välljudande och avslappnad produkt som minner om en fin tid i brittisk pophistoria.
