S.n.u.s.c.s hjärtan klappar för hårdrocken

HÅRDROCK. Det räcker med att se S.n.u.s.c. för att förstå att hårdrocken regerar deras värld. De fyra grabbarna i det unga Pitebandet går i fotspåren av storheter som Iron Maiden och Ozzy Osbourne. PT träffade fyra sanna entusiaster när de repade inför kvällens spelning på Totems rockfik i Christinaskolans cafeteria.

Piteå2006-11-30 00:00
Vi träffas i den lilla replokal de får låna nästan gratis på ungdomsgården Regnbågen.

- Det är en grymt fin lokal. Här kan man spela in också, säger basisten Fredrik Lundman, äldst i bandet med sina 14 år.

Bildades i köket

Bandet bildades hemma i Fredrik Lundmans kök den 19 september, men egentligen fanns S.n.u.s.c. i hans huvud redan innan de hade spelat en ton ihop. Han tänkte att ett band med de här medlemmarna skulle nog låta bra.

- Ungefär som för Steve Harris som startade Iron Maiden, konstaterar han med ett skratt.

S.n.u.s.c. står för Sweden’s north universal success crew och kanske blir de just ett succeband så småningom.

Diskussion inleds om vad som är viktigast, att bli så bra som möjligt eller att bli känd, när trummisen Jonas Lindberg, 12, avbryter:

- Musik handlar om att ha kul.

Medlemmarna utstrålar lycka över sitt band och under intervjun hinner de både öva gitarrsolon och diskutera vem som är bäst av Ozzy Osbournes vapendragare - Randy Rhoads eller Zakk Wylde.



Läskiga förebilder

S.n.u.s.c.s största influens är W.a.s.p., bandet som på 80-talet orsakade moralpanik i Svea rike när de kastade rått kött på publiken och drack blod ur dödskallar.

- På första spelningen funderade vi på att slänga ut prins-korvar till publiken, avslöjar Tom Borgenstål, 12-årig gitarrist, och fingrar på Agneta, en häftigt designad hårdrockgitarr. (Alla i bandet har namngett sina instrument.)

Någon större chockverkan hos sina föräldrar har grabbarna inte lyckats framkalla. Det är svårt att revoltera med långt hår och föräldrarnas skivsamlingar har faktiskt varit källa till inspiration. Här har skivor med bland andra Europe och Led Zeppelin bärgats.

"Är du sjuk"

Trots en imponerande kunskap om genren och dess historia gör grabbarna inte åtskillnad på Black Sabbath, Iron Maiden och den svenska pudelrockens gamla flaggskepp. Bra musik är bra musik tycks de resonera.

Undertecknad föreslår att Ozzy Osbourne, Blackie Lawless och Bruce Dickinson är gamla och undrar om de inte borde lyssna på sådant som My chemical romance i stället.

- Är du sjuk? Fy tusan, utbrister Fredrik Lundman i högljudd protest.

- Hårdrock är det bästa man kan lyssna på, fortsätter Eskil Ortbäck (sång/gitarr) bestämt.

Polisen löste bandbråk

Med få undantag (Fredrik Lundman stod längst fram när Lordi spelade på Skansen i somras) saknar S.n.u.s.c.s medlemmar vana från att gå på hårdrockkonserter, men de längtar till hårdrockarnas Mekka, Sweden rock festival, dit de hoppas kunna åka så småningom. Helst redan till sommaren.

De använder sig av artistnamn, kastar ut plektrum till sina fans och självklart har grabbarna i S.n.u.s.c. kommit osams. Det har till och med slutat med inblandning av polis.

- Vi var sura på Eskil för att han satt och "solade" hela tiden när vi skulle snacka om saker. När vi satt ute i soffan och surade kom ett par poliser förbi och frågade vad vi spelade, minns Fredrik Lundman.

- De sa "vi är gamla W.a.s.p.-fans" och frågade om vi ville spela en låt för dem. Det gjorde vi och de blev skitglada, berättar Tom Borgenstål.

"Polis-ingripandet" blev en vändpunkt och bandet jobbade vidare. Närmast väntar spelningar på en Harley Davidson-träff och ett musikcafe på Regnbågen den 22 december.

Fått egen låt

S.n.u.s.c. ska börja jobba på eget material och har redan fått grunderna till en egen låt specialskrivna av Piteåmusikern Egon Lundberg som även hjälpt dem med hemsidan.

Kvällens spelning blir det sista riktiga "covergiget", berättar de strax innan de river av Ozzy Osbournes "Crazy train".

- Men om det händer någonting allvarligt, exempelvis att Jimmy Page eller Robert Plant skulle dö, då måste vi repa in "Stairway to heaven", säger Eskil Ortbäck.



Repar ofta

De ser fram emot kvällens spelning, deras andra om man bortser från en rockbandstävling på skolan som gick riktigt bra.

- Vi repar tre gånger i veckan. Inför en spelning blir det varje dag, berättar Eskil Ortbäck.

Någon i bandet nämner att undertecknad borde ha deras autografer. De kan ju bli värdefulla i framtiden.

Sagt och gjort. Och kanske blir just det här anteckningsblocket en riktig dyrgrip en vacker dag.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om