För Karin Smirnoff, 54, är det mycket på gång. Nomineringen till Augustpriset meddelade på måndagen och på torsdag håller förlaget en releasefest för hennes skönlitterära debut, ”Jag for ner till bror”.
Hon berättar att hon alltid skrivit i någon form.
– Jag har jobbat som journalist i många år. De senaste tio åren har jag skrivit tekniska reportage.
Karin är född i Umeå men uppvuxen i Stockholm och av olika skäl hamnade hon i Piteå där hon bott de senaste tio åren.
– Mina barn har gått skolan här så det är ett skäl till att jag stannat kvar.
Boken gick snabbt att skriva och den föddes i och med att hon sökte till författarskolan i Lund.
– Jag sökte in med det som skulle bli första kapitlet och sen skrev jag mer i skolan så den var klar efter några månader förra hösten. Det var meningen att den skulle vara ett projekt som skulle ta flera år, men det flöt på och gick snabbt.
Hon är en kvinna med många intressen. Förutom skrivandet så är hon amatörmålare och så har hon svart bälte i karate.
På hemmaplan i Piteå hinner hon inte vara särskilt mycket då hon har ett företag i träbranschen som kräver en del resor.
Lägg sen till författarskolan i Lund så blir tiden hemma kort.
Att bli antagen av förlaget var stort och än större att bli nominerad till Augustpriset.
– Så klart vill jag vinna men än viktigare för mig är att bli läst. Som debutant är det nästan omöjligt att göra sig hörd i bokfloden men nomineringen gör att jag får fler recensioner vilket förhoppningsvis ger fler läsare.
Redan nu har boken fått genomslag. Den är såld till Norge och Tyskland och Karin håller på med uppföljaren.
– Den är insåld till en utlandsagent och kanske kan det ge en inkomst som gör det möjligt att skriva på heltid.
Boken är en lite udda historia och har beskrivits som en mörk glesbygdsaction.
– Det är ingen deckare utan action så till vida att den går i högt tempo. Saker händer slag i slag och språket är kortfattat och för handlingen framåt.
Hon tror att nomineringen har mycket med språket att göra då även dialektala uttryck finns med. Boken utspelar sig i norra Sverige. ”En egenartad debutroman som berättar kärvt om grymma människor och sargade människor i en karg glesbygd” är en del av motiveringen.
Att ha ett efternamn som en rysk vodkasort har under åren föranlett en hel del skämt. Efternamnet kommer från en fransk/rysk man som hon varit gift med.
– Jo och speciellt roligt var det när jag jobbade på Systembolaget.