Carl Sandberg går några rader upp i Stora samlingssalen, viker ner ett av de blå sätena och sätter sig ner. De andra åhörarna, ett tiotal lärare och fackliga representanter, bänkar sig i stolsraderna längst fram.
Presentationen har skjutits upp flera gånger under våren. Forskaren som gjort utredningen är inte på plats. I stället tar gymnasiechef Britta Dahlén till orda. Med hjälp av en Powerpointpresentation och med några A4 i handen, refererar hon till utredningens resultat.
Många frågor
Gymnasiechefen pratar om cancer, siffror, statistiska metoder och standardiserade sjuklighetskvoter. Carl Sandberg hör lärare från de naturvetenskapliga programmen ställa frågor som gymnasiechefen ibland har svårt att svara på.
Efter en stund reser han sig upp. Carl Sandberg presenterar sig som pappa till den senaste i raden av lärare som drabbats av cancer efter att ha arbetat i hus Oden på Strömbackaskolan. Han berättar om det han nyligen fått höra från en bekant, att stora delar av ventilationen aldrig byttes ut efter branden. Det väcker ytterligare frågor bland de församlade lärarna.
Slag i ansiktet
Anställda på Strömbackaskolan löper inte större risk än andra att insjukna och dö i cancer, berättar gymnasiechefen. Men den centrala frågan, den om hur risken sett ut för dem som jobbat just i den tidigare brand- och mögeldrabbade huvudbyggnaden Oden, den får åhörarna i Stora samlingssalen inget svar på.
Dagen därpå hålls en välbesökt presskonferens där utredaren, docent Lennarth Nyström från Umeå universitet, presenterar sina resultat. Skolledningen är lättad.
– Det har varit en lång process med den men vi har inget att invända mot undersökningen, säger gymnasiechef Britta Dahlén till PT.
Före detta huvudskyddsombudet Pia Andersson, Lärarnas Riksförbund, anar oråd men påpekar i PT att lärarna ännu inte fått se den fullständiga rapporten.
Ett halvår senare har hon den i handen. Ett fyra blad tunt dokument. Två tabeller och två diagram utgör nästan halva rapporten. Och så, som ett slag i ansiktet på Pia Andersson, familjen Sandberg och många fler: “Tyvärr saknades uppgifter som gör att det går att identifiera i vilka byggnader de anställda arbetat...”
Får underkänt
– Det här arbetet skulle inte få godkänt på gymnasieprogrammen. Nyström har inte gjort det han skulle göra, och det lilla han har gjort har han gjort dåligt, konstaterar Pia Andersson krasst.
Vi sitter vid det stora, halvcirkelformade träbordet i pampiga salen Ovalen, i Piteå stadshus. Det var här Lennarth Nyström drog upp planerna för sin studie. Det var för fem år sedan, inför en fullsatt sal med representanter för skolledningen, elever och föräldrar, elevhälsovården, fastighetskontoret och fackförbunden.
– Jag frågade flera gånger om det verkligen skulle gå att jämföra hus för hus. Det lovade han. Det skulle till och med gå att titta på hur det har sett ut i olika delar av hus Oden, minns Pia Andersson, dåvarande huvudskyddsombud.
Fråga om arbetsplats
I en skriftlig sammanfattning från mötet skriver Lennarth Nyström att han behöver uppgifter om bland annat anställningsperioder och arbetsplats för all personal som jobbat på Strömbacka sedan starten 1973. Det står också att de anställda skulle få skicka in en blankett för att bekräfta att de ville delta i studien. “I detta brev kan det vara lämpligt att bifoga några frågor som kan verifiera redan framtagna uppgifter om anställningsperioder, typ av anställning samt arbetsplats, men även var man huvudsakligen vistats under olika perioder av anställningen samt i förekommande fall var man har haft sitt arbetsrum”, skriver Nyström. En grupp med företrädare för både skolledning, elever och fackförbund skulle få vara med och utforma frågeformuläret.
– Vi från facket hade drivit det här med saneringen allt vi bara kunde. Initiativet till en cancerutredning kom från skolledningen, efter Piteå-Tidningens granskning. När det väl skulle göras ville vi såklart vara med och påverka, säger Pia Andersson, som lämnade posten som huvudskyddsombud hösten 2011.
Undermålig och pinsam
Pia Andersson pratar rappt och engagerat. En efter en får de luft, de retoriska frågorna som gnagt i hennes huvud under dagar och nätter. Egentligen, resonerar Pia Andersson, är utredningen i grund och botten en slags pseudofråga – ingen blir friskare eller sjukare av den. Men:
– Hade utredningen utförts som det var tänkt, hade det varit väldigt bra. Det hade varit att visa respekt för det som faktiskt har hänt och det folk faktiskt har upplevt. Jag skulle kunna rabbla 32 namn, sådana som jag har känt, som har jobbat i Oden och fått cancer, säger Pia Andersson, som arbetat på Strömbacka sedan 1990.
Nyströms rapport dömer hon ut som undermålig och pinsam.
– Han gömmer sig bakom någon i chefsposition, som sagt att siffrorna för Oden inte har gått att ta fram. Det är kränkande mot dem som drabbats och mot dem som har jobbat där. Man skäms.
Var det Nyströms ansvar att gå vidare och skaffa fram siffrorna?
– Absolut. Han borde ha tagit fram uppgifterna och inte bara godtagit vad tjänstemän, ansvariga för arbetsmiljön, säger. Han hade åtminstone kunnat redovisa hur han jobbat, säger Pia Andersson.
Blicken är blå och skärpt bakom de svarta glasögonbågarna. Att skolledningen godkänner Nyströms rapport upplever Pia Andersson som det största sveket i sammanhanget. Hon tvekar inte en sekund om att det hade gått att reda ut vilka personer som jobbat i respektive hus.
– Det hade bara varit att fråga några som har jobbat där länge, eller göra det där frågeformuläret som vi hade bestämt skulle göras, säger Pia Andersson.
Mögel och brandrester
Frågan om cancer på Strömbackaskolan och dess eventuella koppling till den dåliga inomhusmiljön, är långt ifrån ny. Redan i början av 2000-talet uppmärksammade anställda att anmärkningsvärt många ur personalen i Odenhuset, drabbats. Pitehälsan sammanställde en rapport som bland annat visade att av 17 anställda som diagnosticerats med cancer sedan 1987, arbetade 12 i hus Oden.
Fyra år senare visade Piteå-Tidningens kartläggning att 19 av 81 personer som arbetat på Odenhusets högsta våning i minst fem år efter branden 1989, drabbats av cancer. Det var också där de första fynden av svartmöglet Stachybotrys Chartarum gjordes. Vid en omfattande sanering hittades asbest, fuktskador, mögel och brandrester i flera av rummen i hus Oden.
Kontaktade universitetet
Fynden av svartmöglet ledde till att kommunen, genom Pitehälsan, erbjöd de anställda en frivillig enkät- och hälsoundersökning. Det var också till Pitehälsan som de ansvariga på kommunen vände sig för råd om vem som skulle kunna genomföra en ny, mer omfattande cancerutredning. Läkaren Miguel Nadal minns:
– De frågade mig om jag kunde rekommendera någon som kunde följa upp den här processen.
Miguel Nadal, som då arbetade på Pitehälsan, tog kontakt med Lars Weinehall, chef för Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
– De föreslog ett namn som jag lämnade till Piteå kommun, säger Miguel Nadal.
Namnet som kom upp var epidemiologen och statistikern Lennarth Nyström.
Föreslog du något mer namn?
– Inte vad jag kan komma ihåg, säger Miguel Nadal.
Ljus och lykta
Strömbackalärare som PT pratat med har fått budskapet att Pitehälsan “letat med ljus och lykta” efter någon som ville ta på sig uppdraget. Tuula Åström, kundansvarig på dåvarande Pitehälsan, satt med i en referensgrupp kring saneringen och utredningen av inomhusmiljön på Strömbacka. Varken hon eller Miguel Nadal känner igen sig i det påståendet.
– Vi har bara varit med och gjort hälsoundersökningarna, och redovisat det. Sedan, det där andra, har inte vi varit inkopplade på, säger Tuula Åström.
I en skrivelse, daterad 27 april 2009 och signerad av Miguel Nadal, föreslår Pitehälsan två namn; Lennarth Nyström och professor Bengt Järvholm, som var extern konsult vid utredningen 2004.
Blev du tillfrågad om att göra den här utredningen?
– Nej, det blev jag inte, säger Bengt Järvholm.
En av flera forskare och experter som intresserade sig för cancerfallen på Strömbackaskolan i och med Piteå-Tidningens artikelserie, var Aime Must. Hon arbetade då som mikrobiolog på statliga stiftelsen Svenska Miljöinstitutet AB. Hon hade också kontakt med Karolinska institutet, som bedriver mycket av forskningen i Sverige på området.
– Det här är absolut något för Karolinska. Jag blir också jätteintresserad även om det som har hänt inte alls låter roligt, sa hon i PT den 30 december 2008.
Aime Must rekommenderade kommunen att göra en utredning av ett eventuellt samband mellan cancerfallen och mögelfynden i Odenhuset.
– De borde gå vidare så långt det går och göra en utredning av inomhusmiljön kopplat till den medicinska biten. De får gärna ta kontakt med mig så kan vi diskutera hur de ska göra, sa Aime Must i PT.
Tog de någonsin kontakt?
– Nej, säger Aime Must.
Exchefen besviken
När PT frågar Lennarth Nyström efter en uppdragsbeskrivning, hänvisar han till sammanfattningen från mötet med styr- och referensgruppen den 23 november 2009.
– Det var mitt förslag och det köpte de, säger han.
Den projektplan som sedan låg till grund för kontraktet mellan Piteå kommun och Umeå universitet var en annan, reviderad version där ambitionerna att undersöka olika byggnader hade fallit bort.
När Lennarth Nyströms slutrapport kommer, i mitten av november 2014, har Strömbackaskolans tidigare gymnasiechef Eva Jordahl hunnit vara pensionär i nästan fem år. Hon vill inte kommentera rapporten närmare, men ställer sig frågande till att det inte gått att undersöka de olika byggnaderna separat.
– Jag vet att det är en stor frustration bland personalen inför det här resultatet. Det förstår jag till fullo, eftersom det hela tiden var hus Oden som vi ville ringa in och försöka få fram mer om, säger hon.
”Okej rapport”
Lennarth Nyström befinner sig hemma i lägenheten i Umeå när PT når honom per telefon. Nyström, som är docent i epidemiologi och universitetslektor i biostatistik, berättar att han har varit anställd på universitetet sedan 1968. Nu, vid fyllda 70 år, verkar han som så kallad seniorkonsult på uppdrag av universitetet.
Är du själv nöjd med rapporten?
– Jag tycker att den är okej. Det är så långt man kan komma med den här informationen, säger han.
Det register som personalkontoret plockat fram, och som PT granskat, innehöll anställningsperiod och titel. Lennarth Nyström säger att han försökt att ta reda på vilka byggnader personalen arbetat i, beroende på vad de jobbat med.
– Då hade jag kontakt med Eva Lindbäck och hon pratade med diverse personer.
Vilka?
– Det får du fråga henne, jag kan ju inte veta vilka hon pratade med.
Olika versioner
Lennarth Nyström uppger att den han haft mest kontakt med överlag, är planeraren Carl-Erik Lundberg.
– Vi hade rätt mycket kontakt i olika sammanhang. Jag försökte titta på olika befattningar och se om man till exempel kunde identifiera de som hade jobbat i Oden, men det förklarade han att det var omöjligt, säger Lennarth Nyström.
En del säger att det hade gått att ta reda på vem som jobbat var, genom att ta hjälp av personal som jobbat där länge. Vad säger du om det?
– Det får ju stå för dem. Då får de tala om det för Carl-Erik, Eva Lindbäck och nuvarande gymnasiechefen. Sådant kan ju inte jag veta, säger Lennarth Nyström.
Carl-Erik Lundberg ger en delvis annan bild.
Lennarth Nyström säger att du har gett besked att det inte går att få fram uppgifter om vem som har jobbat var?
– Det är väl han själv som har kommit fram till det. Han frågade mig om det just i slutet av studien, säger Carl-Erik Lundberg, och hänvisar till ett besök som Lennarth Nyström gjorde på skolan den 5 december 2013.
Syftet med mötet var främst att räta ut frågetecken kring personer som haft sin anställning på Strömbackaskolan men arbetat i andra byggnader. Carl-Erik Lundberg fick också frågan ifall han kunde minnas vem som jobbat i vilka byggnader.
Hur mycket kontakt har du och Lennarth Nyström haft?
– Inte så mycket. Han har ringt mig någon gång, och jag har fått något mejl någon gång, säger Carl-Erik Lundberg.
Lärare säger att man hade kunnat höra med personal som varit med länge, som ganska noggrant skulle kunna peka ut vilka som jobbat i exempelvis Oden.
– Det vet jag inte. Det skulle i sådana fall Lennarth Nyström ha kunnat göra, men han har aldrig efterfrågat det, säger Carl-Erik Lundberg.
Lennarth Nyström säger “det kunde ju inte jag veta”. Föll det någonsin dig in att tänka i de banorna?
– Nej. Han frågade mig en gång om det där och det var just när han skulle slutföra det hela, säger Carl-Erik Lundberg, som själv tvivlar på att det skulle gå att få fram tillräckligt pålitliga uppgifter som sträcker sig ända tillbaka till 1973.
Lennarth Nyström igen:
Visst var det först tal om att det skulle bifogas ett frågeformulär där man kunde verifiera uppgifterna om var folk hade jobbat?
– Nej, det har aldrig varit någon diskussion om det, säger docenten.
I den ursprungliga planen står det att “Umeå universitet utvecklar/.../en blankett och ett frågeformulär till de anställda.”
–Då måste man ju göra det i två etapper i sådana fall. Först måste du ha tillstånd att de är med, sedan får du i sådana fall skicka en blankett till dem, säger Lennarth Nyström.
Stingslig docent
Personer som avlidit ger automatiskt sitt samtycke att delta i studien. Däremot kan de naturligtvis inte svara på ett frågeformulär. Därmed faller nyttan med att skicka ut formulär, anser Lennarth Nyström.
– Var får du uppgifter från de avlidna, var de har jobbat? Det är ju det som är den viktiga frågan, det är ju de som är fallen. Om du inte vet var de har jobbat spelar det ju ingen roll om du vet var de som lever har jobbat, säger Lennarth Nyström.
Under vår knappt en timme långa telefonintervju blir Lennarth Nyström mer och mer irriterad. Till exempel när PT refererar till lärarnas kritik kring rapportens torftiga syftesbeskrivning.
De hade gärna velat ha mer om frågeställningen just här, varför man gör det här nu, syftet med studien.
– Det får de ju gå till kommunen med och fråga. Det är ju inte jag som ska svara på frågan om varför det här görs, säger Lennarth Nyström.
Mejl och besök
Skolchef Ingemar Jernelöf håller med lärarna om att rapporten kunde ha varit fylligare. Men det han är mest kritisk till, är att den tagit alltför lång tid att färdigställa. I kommunikationen med Piteå kommun, och i kommentarer till PT, har Lennarth Nyström hänvisat till att de etiska prövningarna dragit ut på tiden.
Den 6 november 2011 har Nyström gett besked till Eva Lindbäck att han väntar på besked från etiska kommittén vid universitetet. Den 7 februari 2012 skriver Ingemar Jernelöf i ett mejl till Lennarth Nyström: “ Om jag uppfattat processen rätt gjordes en ansökan till universitetets etiska kommitté våren 2011, och att du ännu väntar på besked från den.” Jernelöf skriver att han som beställare vill ha bättre insyn i vad som händer, att han vill veta hur själva utredningen går till och om det går att bedöma tidsomfattningen.
– Jag undrade naturligtvis varför det tog så lång tid. Jag och Eva (Lindbäck red:s anm.) besökte honom också nere i Umeå för att höra hur han skulle informera oss, vi ville ha en mer kontinuerlig rapportering av det som skedde, säger Ingemar Jernelöf, när vi träffar honom på kontoret i Frejahuset på Strömbackaskolan.
Frågetecken kring ansökan
I alla dokument som PT har tagit del av skriver Lennarth Nyström att etisk prövning ska ske av Etisk kommitté vid medicinska fakulteten vid Umeå universitet och av Etisk kommitté vid Socialstyrelsen. Det visar sig inte stämma. Någon etisk kommitté med den funktionen finns inte på Socialstyrelsen, och sedan år 2004 är det de fristående regionala etikprövningsnämnderna som prövar nya forskningsprojekt.
Varför har du inte använt rätt begrepp?
– Jag har använt det gamla begreppet. Jag ber så mycket om ursäkt. Jag gör fel i bland. Journalister gör väl aldrig fel, säger Lennarth Nyström.
När PT begär ut akten från Etikprövningsnämnden, visar det sig att den första ansökan kom in den 29 maj 2012, alltså nästan sju månader efter att Nyström meddelat gymnasiechefen att ansökan lämnats in.
Varför gav du besked om att ansökan om etikprövning var inlämnad fast den inte var det?
– Vad sa du? Jag hade inte...29 maj? Jag har inte datum på det där, men det är ju lätt att kolla upp. Jag skickade in ansökan och så begärde de kompletteringar och sedan togs… jag fick komplettera ansökan, säger Lennarth Nyström.
Men det var ju först senare.
– Jag kan inte de här datumen. Jag har inte de papprena här.
Den första ansökan kom in 29 maj. Kompletteringen kom in 11 juli. Varför skrev du att ansökan var inlämnad fast du inte hade lämnat in den än?
– Jag vet inte. Jag har inte koll på det där, säger Lennarth Nyström.
Halv miljon kronor
Den 25 juni 2012 skriver Ingemar Jernelöf ett kontrakt med Lennarth Nyströms chef, professor Lars Weinehall. Kontraktet gäller från den 1 juni 2012 till den 30 juni 2013 och omfattar totalt fyra månaders heltidsarbete, som Nyström redan påbörjat. En vecka senare, den 3 juli, får Piteå kommun en faktura på 514 000 kronor. Fakturan omfattar hela lönebeloppet på 384 000 kronor, rumskostnader, resor, etiska prövningar och körningen med de anställdas uppgifter mot Socialstyrelsens cancer- och dödsorsaksregister. Kommunen bestrider fakturan, med hänvisning till att det måste ha blivit ett misstag: “En stor del av studien återstår, vilket innebär att fakturerad lönekostnad inte kan stämma. Inga resor med egen bil Umeå-Piteå har skett under avtalsperioden. Samkörning med Socialstyrelsens cancer- och dödsorsaksregister har ännu inte ägt rum”, skriver Eva Lindbäck och Ingemar Jernelöf till universitetet. Fakturan återkallas.
Det står ju i avtalet att uppdraget ska delfaktureras. Hur tänkte du när du fakturerade för tjänster som ännu inte var utförda?
– Stod det i kontraktet att det skulle delfaktureras?
Ja.
– Det är lite svårt för mig eftersom du sitter med papprena. Jag sitter inte med papprena, säger Lennarth Nyström, som inte kan ge någon annan förklaring.
Extern granskning
Den 20 december 2012 har Piteå kommun fått en ny faktura. Den här gången på 122 000 kronor, varav 90 000 kronor för lön och resten för resekostnader och etisk prövning.
När PT pratar med Lennarth Nyström, i början av december 2014, har slutfakturan ännu inte kommit. Nyström säger att han inväntar klartecken från kommunen, att utbildningsförvaltningen officiellt ska godkänna rapporten.
När PT, privatpersoner och fackförbund under hösten har frågat efter den fullständiga rapporten, har Lennarth Nyström via gymnasiechef Britta Dahlén meddelat att den ligger för extern granskning på universitetet.
Vem är det som har kollat på den?
– Det är en kollega på jobbet, säger Lennarth Nyström.
Kan du säga vem?
– Nej.
Varför inte?
– Det finns ingen anledning.
Skolledningen lättad
Barnen från Strömnässkolan spelar en högljudd bandymatch på gården nedanför Ingemar Jernelöfs kontorsfönster. Det är en vecka kvar till jul.
Enligt kontraktet med Umeå universitet skulle Piteå kommun få en lägesrapport från Lennarth Nyström varje månad.
Fick ni det?
– Nej, inte alltid. Det var till Eva (Lindbäck red:s anm.) han skulle rapportera och Eva var irriterad på att hon inte alltid fick de här rapporterna. Jag tror att stämningsläget mellan dem inte var så gott jämt, säger Ingemar Jernelöf.
Han är lättad över att rapporten äntligen är klar.
Är du nöjd med utredningen?
– Utifrån de förutsättningar som var tycker jag att man kan vara nöjd. Uppdraget var ju att titta på om man med statistik kunde fastslå att det fanns en ökad förekomst av cancerfall på Strömbacka. Jag tycker att rapporten svarar ganska bra på det, säger Ingemar Jernelöf.
Nyströms rapport gäller perioden 1973 till och med 2011. Under den tiden hade 122 av de 973 personer som varit anställda minst ett halvår på hela Strömbackaskolan, drabbats av cancer. Av dessa fick 69 personer diagnosen efter år 1993. Enligt rapporten är andelen drabbade inte större än i Norrbotten och i riket i övrigt.
Osäkra siffror
Nyström redovisar också jämförelser för de vanligaste cancerformerna för män respektive kvinnor; prostatacancer och bröstcancer. Mellan 1993 och 2011 drabbades 13 av Strömbackaskolans anställda av bröstcancer. Det är fler än förväntat, både i jämförelse med Norrbotten och Sverige i stort. Enligt Lennarth Nyström rör det sig om för få fall för att man ska kunna dra några slutsatser.
– Många av mina arbetskamrater har ju dött under den här tiden. Flera i cancer. På något sätt har det ju varit oroligt. Samtidigt kan jag ju konstatera när jag ser utredningen, att även om det har varit tragiskt så utgör det inte någon statistisk överrepresentation, säger Ingemar Jernelöf, som arbetade som musik- och historielärare i Odenhuset mellan 1979 och 1989. Som lärare var han då kritisk till politikernas beslut att bygga upp skolan utifrån brandresterna.
– Det är klart att det vart en besvikelse för oss när man byggde upp det här och man räknade mer, som vi sa, på restvärdet än på människorna, minns Jernelöf.
Vaga källor
Efter många års tjänst på musikhögskolan i Piteå, tillträdde Ingemar Jernelöf som skolchef den 1 januari 2011. Han säger att han inte vet när ambitionen att undersöka cancerrisken i Strömbackas olika byggnader skrotades.
– Jag vet inte hur den vändan gick till. Men det kan ju vara så att Lennarth under resans lopp har sett det svåra i att kolla på olika byggnader, säger Ingemar Jernelöf.
Så här säger han om tanken att låta personal som jobbat länge reda ut vem som jobbat var:
– Risken är ju att om man hade gått på en svagare information än ett fastslaget schemadokument eller liknande så hade studien kunnat ifrågasättas ännu mer.
”Trams”
De forskare och experter som PT pratat med är eniga om att, om studien ska vara relevant, måste man titta på hur många som har insjuknat i huset där miljöproblemen har funnits. Professor Bengt Järvholm underkänner argumentet att personalens vittnesmål inte skulle utgöra ett tillräckligt vetenskapligt underlag.
– Trams! Är det en viss byggnad man misstänker måste man ju reda ut vilka som har jobbat i den byggnaden och hur länge de har jobbat där för att det ska bli meningsfullt.
Skolchef Ingemar Jernelöf:
– Vi kontaktade alltså en forskare för att titta på det här. Och vi är egentligen bara intresserade av hans resultat, vi ska inte lägga oss i metoddelen. Hade vi gjort det så hade vi kunnat göra den själv, säger Ingemar Jernelöf, som också menar att kommunen kunnat anklagas för jäv om man som beställare lagt sig i hur utredningen skulle genomföras.
Skulle uppdraget ha upphandlats vidare?
– Man var nog ganska trygg med att man vände sig till ett etablerat universitet med gott forskningsrenommé, säger Ingemar Jernelöf.
Vet du hur rapporten har blivit “externt granskad”?
– Nej, det vet jag inte. Jag vet bara att han (Lennarth Nyström red:s anm.) säger att han har fått klartecken. Men i och med att den är överlämnad till oss står ju institutionen bakom kvaliteten i den, säger Ingemar Jernelöf.
Vi ställer frågan till Nyströms chef, Lars Weinehall:
Vad ställs för krav på en sådan här rapport som ska släppas från universitetet?
– Att det är en kompetent forskare som har gjort den, som vet hur man gör den här typen av studier. Där uppfyller ju Lennarth definitivt kvalitetskraven. Sedan brukar man fråga någon annan som också kan det här, be dem titta och se om man har räknat rätt. Det är väl det han har gjort, jag vet inte, säger Lars Weinehall.
Ställs det inga krav på själva produkten?
– Man gör ju ett uppdrag baserat på den kompetens man själv har. Lennarth har jobbat mycket med cancerforskning. Han ligger bakom mycket av utvärderingarna av mammografin i Sverige och inom diabetesområdet. Han är en mycket erfaren person och mycket noggrann, så jag tror inte att problemet ligger där. Han har fått uppgiften att det inte fanns tillräckligt med tillgängliga data och nöjt sig med det. Jag tror inte att man ska rikta kritiken mot Lennarth, säger Lars Weinehall.
Ni har alltså ingen kontroll av rapporter som släpps ut från universitetet?
– Alltså, det här är ju självständiga, mycket erfarna forskare..., säger Lars Weinehall.
Han menar att det är viss skillnad mellan en ”professorskompetent” person och en forskarstuderande.
– En avhandling som ska granskas, det är ju en annan sak. Den är ju till för att man ska komma till att ha den här kompetensen, det här körkortet så att säga.
Lennarth Nyström har redan körkortet?
– Han har körkortet sedan länge.
Frågetecknen kvar
Det är dagen innan julafton när PT träffar Carl och Gördis Sandberg hemma vid köksbordet i den idylliska 1800-talsvillan i Bergsviken. Gördis häller upp kaffe och bjuder på biskvier och anisbröd från ett välfyllt kakfat. Paret berättar om sommarens bilsemester på Irland med sönernas familjer och om det stundande julfirandet tillsammans. Sedan yngsta sonens elakartade hjärntumör upptäcktes i mitten av mars 2014, har tillvaron vänts upp och ner för hela familjen. Det har känts extra angeläget att hålla ihop.
Carl Sandberg minns tillbaka på presentationen i Stora samlingssalen på Strömbacka i slutet av maj. Sonen, som opererats för sin hjärntumör, hade då precis åkt till Umeå för fortsatt behandling och Carl gick för att lyssna i hans ställe. När han gick därifrån var det med desto fler frågor än svar. Frågor som alltjämt tär på människor i och utanför Odens korridorer.