Malin Sehler har varit hemma i Piteå i några dagar sedan mardrömsupplevelsen. Hon är sjukskriven i åtta veckor efter sin hallus valgux-operation på foten.
I december förra året fick hon köplats för operation, i februari ringde man och erbjöd dagkirurgi i Eskilstuna.
– Annars skulle jag inte få operations tid förrän nästa år och jag hade för mycket värk för att vänta, säger hon.
Den resan skulle hon aldrig göra om. Efter två nätter på hotell var det dags att åka hem.
– Men problemen började redan direkt efter operationen då jag var tvungen att gå ut på stan och söka upp ett apotek för att få medicinen. Jag hade inga kryckor och att stödja på foten gjorde fruktansvärt ont.
Hon kände sig ensam och utsatt i Eskilstuna på hotellet.
– Om jag legat på en avdelning hade det varit tryggare. Jag mådde inte alls bra.
Sen var det dags att åka hem. Det blev en lång och besvärlig resa som tog tio timmar. Det var tåg från Eskilstuna i ett gammalt tåg med trappor och bökigt byte i Stockholm med svåras smärtor i foten.
– Som tur var fick jag hjälp av min dotter som kom till stationen och hjälpte mig, det hade aldrig gått annars.
Tåg till Arlanda och sedan väntan i tre timmar på flyget och väl inne i planet fick passagerarna vänta ytterligare en timme innan planet lyfte.
– Jag grät av smärta. Det var svårt att sitta med foten nedåt då den pulserade kraftigt.
– Det kändes som att jag var ett paket och inte en människa. Om jag hade fått ta taxi vissa sträckor hade det varit enklare.