För 100 år sedan, närmare bestämt år 1907, konstateras det sorgliga i att bävern utsatts för människans grymma förföljelselusta och utrotningsbegär: "Sorgligt att säga är det ofta nog just de intelligentaste djuren, som därvid råkat mest illa ut. Vad man för Sveriges vidkommande måste beklaga är att bäverns totala fridlysning hos oss som vanligt kom - för sent."
Efter att arten återinfördes i landet på 1920-talet, med några
exemplar från Norge, har stammen dock vuxit starkt och finns nu återigen över stora delar av landet.
På hög nivå
Att i vårtid ge sig ut i skog och mark, innan lövverket blir alltför tätt, för att spana efter bäver är ett många gånger intressant äventyr. Men det är inte lätt att få se de huvudsakligen nattaktiva djuren. Boplatserna är desto lättare att upptäcka. Bävrarna lämnar tydliga spår efter sig när de fäller träd och för att samla byggmaterial och mat.Det handlar om en skogsarbetare som är mycket skygg och sällan ses på land. Konstateras kan att bävern har en byggnadsteknik som står på hög nivå. De samlar in byggnadsmaterial från intilliggande skogsmarker, drar till vattendragen och fogar där ihop pinnar, lera och stockar till fördämningen för att därmed samla upp vatten till sin boplats. Bävrarna lägger inte sina pinnar planlöst utan det handlar om noggrann mätning, såväl av pinnars som stockars läge och placering. Allt för att vattendjupet skall kunna hållas konstant hela året och i den omgivning där djuret lever. Hyddans ingång ligger alltid under vatten för att skydda från fara. Inne i hyddan lever djuren hela vintern på sitt under hösten flitigt insamlade matförråd. När grönskan kommer övergår bävrarna till färskt grönfoder som örter, gräs och löv och längre fram på sommaren även olika vattenväxter.
Kraftiga dammar
Inte ens den största vårflod har en lätt uppgift att spränga en bäverdamm. Kvistar och annat material bildar en tät vägg när de samlas upp av alla de grova grenar som bävern har lagt tvärs över vattenströmmen som stöttas på motsatta sidan av kraftiga störar som vattentrycket kilar fast. Dessutom tätas dammen från insidan effektivt av bland annat lera och gräs. Bävern gör en eller flera fördämningar nedströms hyddan där den själv kan reglera vattennivån. Samma mängd vatten som rinner bort och som kommer till området, där djuren lever, regleras hela tiden genom att bävern släpper ut lämplig mängd genom fördämningen.Om en damm anläggs nära vägar och åkermark kan det förstås bli problem med översvämningar. Ibland anses bävern vara en skadegörare men i andra sammanhang en naturvårdare.
Bäverns främsta sinnen är hörseln och framför allt luktsinnet. Med luktens hjälp kan den finna olika växter men också om det finns fiender i närheten. Det påstås att bävern till och med kan känna lukter när den är under vattnet, tack vare ett speciellt luktorgan.<\c><\c><\c><\c><\c><\c><\c>