Orsaken till att hans vän Lars Öquist inte längre är välkommen att luncha tillsammans med Tore Gabrielsson är att Källbogården inte längre serverer externa lunchgäster.
92-årige Lars bor i en egen lägenhet i närheten, medan Tore har en lägenhet på äldreboendet.
– Jag lagar frukost och middag själv, men har ätit lunch på Källbogården i tio års tid, berättar Lars Öquist, som gärna gett sina kompisar vid lunchbordet ett handtag om de behövt det.
Lars vårdade sin sjukliga sambo i många år innan hon gick bort, kanske är det därför han utvecklat en särskild fallenhet för att se när någon behöver hjälp och stöd, exempelvis med att hämta saker.
– Ja, jag gillar att hjälpa andra, säger 92-åringen.
Blev bästisar
Det noterade inte minst rullstolsburne Tore Gabrielsson, som förlorade sin livskamrat Unni för något år sedan. Tore och Lars hamnade vid samma bord – och vänskap uppstod.
– Lars är min bästis, vi förstår varandra, säger Tore, och tillägger:
– Och han blev min springpojke, han hjälpte mig vid luncherna, såg vad jag behövde och hämtade saker som kan vara besvärligt att göra när man sitter i rullstol.
”Springpojken” Lars nickar och säger att han inte har något emot att vara springschas – trots att han själv går med rollator.
Utestängd
Men i månadsskiftet gick det grus i maskineriet. När bemanningen i köket upphörde slogs deras måltidsgemenskap sönder och Lars fick inte längre komma och äta med sin vän.
– Vi har satt stort värde på varandras sällskap, det gör att man känner sig mindre ensam, säger Tore Gabrielsson.
– Och jag har tvingats motionera lite varje dag, säger Lars Öquist. Källbo ligger precis lagom långt bort för att jag ska orka gå dit fram och tillbaka från min lägenhet.
Bekymrad tillägger han:
– Nu när jag inte är där och gör Tore sällskap vid lunchen är jag rädd för att han inte äter ordentligt. När Tore är ledsen och nere försöker jag skjuta bort det sorgliga tankarna.
Inte samma sak
Det är Måltidsservice som står för matleveranserna till Källbogården. Den som har matlåda via hemtjänsten får samma mat.
– Det borde ju inte spela nån roll om Lasse får sin lunchmat skickad hem till sig eller att den skickas hit till Källbo så att han kan äta här, bara han betalar för sig, tycker Tore Gabrielsson.
Han tycker inte att han har fått någon rimlig förklaring till varför de två vännerna inte längre kan äta lunch tillsammans. Lars Öquist håller med:
– Nu träffas vi bara på lördagar när jag hälsar på Tore här i hans lägenhet. Det är trevligt, men inte samma sak som när vi kunde äta lunch varje dag, säger 92-åringen, som tycker att beslutet är ”rena småpåverierna”.