Sådär, då var det gjort. Framför oss har vi ett nytt år med nya möjligheter. Förhoppningsvis har alla haft ett bra slut på föregående år, så kan vi lägga gamla goda, men dock utslitna 2005 bakom oss.<br /><br />Den tredje statsmakten här i Sverige har nu åkt dit på en av de främre fronterna. Expressen har genom sina trakasserier mot Mikael Persbrandt åkt på en stämning av offret själv. Att en skådespelare som Mikael Persbrandt dricker en kväll på en krog i Stockholms finare områden är ju faktiskt tragiskt. Jag menar, hur många andra gör det? Om vi bortser från större delen av Sveriges befolkning så är det ju praktiskt taget ingen. Att en stor tidning som Expressen slösar dyrbart tidningsutrymme på förtal och trakasserier är ju nästintill vidrigt. Det är en skymf mot den ädla journalistkonsten att sådan där dynga överhuvudtaget får tryckas. Förhoppningsvis åker de dit i rätten så det skvätter om det, och förhoppningsvis får de betala ett skadestånd till herr Persbrandt. Sensationspress och skandalpress i allmänhet tycker jag är patetiskt. Att folk tycker om att läsa om kändisars och offentliga personers liv, det kan jag acceptera. Men att Sveriges största tidningar sätter "Big Brother" på förstasidan tre gånger i veckan när folk lider och dör där ute, det får mig att bli tämligen upprörd. <br /><br /><br /><br />Visst, det finns komplikationer även för tidningarna, resurserna räcker inte alltid till och så vidare, men denna medvetna prioritering får mig faktiskt att må dåligt.<br /><br />När vi nu ändå är inne på "Big Brother" och dylikt, så måste det ju medges att förnedrings-tv måste ses som en inne-grej. Vi har blivit totalt översköljda av tv-program där folk gör bort sig totalt. Sen belönas de med platser på löpsedlarna och, i många fall, med film- och skivkontrakt och så vidare. Vi får helt enkelt se det som att det är ??inne?? att göra bort sig. Att de senare försöker bibehålla ett visst mått av värdighet gör ju nästan saken bara etter värre. Att konstatera är alltså att vi alla på väg mot vår drömlika, enorma berömmelse, helt enkelt ska förnedra oss så mycket som möjligt. Efter att förlorat all vår värdighet, då står alla dörrar öppna för oss.
