Inte skämmas bort
Fattighjonens dagliga kost var i minsta laget. Det var fattigvårdsstyrelsen som stod över föreståndaren, över de mänskliga rättigheterna, över fattighjonen och allt som hade med fattiggården att göra som bestämde att fattighjonen inte skulle få skämmas bort.Kostnaden för födan per dag var exempelvis år 1885 för de intagna vid fattighuset i Piteå 22 öre. Som jämförelse kan tas att vid auktion på mathållningen vid Piteå lasarett inropades kosthållet för 57 öre per person.
I samband med att nya arbets- och fattighuset invigdes i Piteå 1883 stod följande notis i Norrbottens-Posten:
"Spisordningen vid härvarande nya Arbets- och fattighus lär nu av kommitterade hava framlagts för stadsfullmäktige. Däri hade föreslagits att hjonen skulle erhålla kaffe. Därom utspann sig diskussion och beslöts av majoriteten att, ehuru kaffe ej kunde anses som en nödvändighetsvara, det dock skulle få serveras en gång dagligen, företrädesvis då åt de äldre, men endast så vitt dessa icke genom oskickligt uppträdande förskyllde detsammas indragande".
Den ordningen var faktiskt rådande i Piteå in på 1920-talet.
De som omfattades av fattigvårdssamhället skulle rätta sig efter stadgarna och ordningsreglerna. Där det bland annat i en av paragraferna fanns att läsa att fattigunderstöd är en nödhjälp av kristligt deltagande för den behövande.
Fick bo i ladugården
En 13-årig pojke, Johan August Löfgren, hemmahörande i Gråträsk, drabbades hårt av fattigvårdsstyrelsens "omsorg". Han togs på hösten 1900 in på lasarettet i Piteå. Genom överansträngning hade pojken ¨ådragit sig svåra krampanfall"- Vi har ansett saken särskilt värd ett omnämnande alldenstund gossen på fattigvårdens bekostnad varit utackorderad hos en hemmansägare i Öjebyn, refereras det i Norrbottens-Posten.
Vid ett tidigare tillfälle berättades om en tidigare ledamot av fattigvårdsstyrelsen, som tillsammans med sin hustru dömts till en månads fängelse för vanvård av en inackorderad föräldralös flicka. De hade låtit henne ligga på frusen bädd i ladugårdsbyggnaden under vintern samt misshandlat henne. De hade 20 kronor ersättning per år för flickan.
Vid ett tillfälle år 1860 hade fattigvårdsstyrelsen strax före jul förrättat auktion på de av Piteå stads fattiga som inte kunde försörja sig. De som då enligt annons utackorderades för ett år var Oskar Fredrik Brander, 13 år, Joh. Gustava Brander, 11 år, O. Björkmans dotter Maria 12 år, fd sjömannen J. Sandberg, 70 år, Lisa Maja Berglund 47 år, Carl Olof Holmgren 11 år, Jonas August Holmgren, 9 år samt pigan Lisa Sundboms båda barn.
Carl Olof och Jonas August Holmgrens föräldrar var garvargesällen O. Holmgren och Sophia Magdalena Rönnqvist. Maria Charlotta Björkmans föräldrar var brandvakten Olof Johansson Björkman och Cajsa Johansdotter. Barnen Branders föräldrar var tullvaktmästare A.G. Brander och Maria Lovisa Wikberg. Lisa Sundboms bägge barn, födda utom äktenskapet, hette Augusta, född 1856 och Sophia Elisabeth, född 1859.
Svält och vanvård
- Vill någon barmhärtig förbarma sig över två små barn tillhörande en yngre kvinna vid Hamngatan. De är utsatta för svält och vanvård, något som har uppväckt grannarnas medömkan, skrivs det i en vädjan som publicerades 1878.För ett år utackorderades enligt fattigvårdsstyrelsens beslut, genom handlanden A. Nyström, i november 1880 följande personer: Gustaf Svensson, Ebba Holmdahl, Maria Hammarström, Robert Edlund 11 år och Maria Mathilda Holmdahl 14 år.
"De som är hugade att till full försörjning och vård mottaga Piteå stads fattigvårdssamhällets tillhöriga Gustaf Svensson, Ebba Holmdahl, Jonas Strandbergs änka, änkefru Laestadius, Frans Oskar Holmdahl 5 1/2 år gammal och Hilda Maria Lind, 5 månader gammal för nästkommande år samt Emmy Linder på obestämd tid torde göra anmälan till fattigvårdskassan, handlanden A, Nyström, Piteå, kungjordes i en annons i november 1881.
1906 meddelas i tidningen att fattigvårdsstyrelsen i Öjebyn utackorderade sju pojkar i ålder 7-12 år, om snar uppgörelse skedde till fattigvårdsstyrelsen ordförande Arvid Wikström. Det var nästan att likna med slavhandel.
I annons meddelades för övrigt också att på fattighuset tog man emot mattrasor att klippa och sy, spånad, grövre sömnad, notbindning "och andra för hjonen passande arbeten"