- Mitt första band var nästan nu-metal. Då var det tyngre musik som Korn och Deftones som jag lyssnade på, innan jag gick vidare till Iron Maiden och längre bakåt, mot 70-talet. Man försöker kolla över hela musikhistorien. Det har gått via hårdrocken, helt klart.
Drar sig undan
Hon flyttade till Stockholm för ett och ett halvt år sedan- Det var då låtarna kom. Det blev ett jäkla drag kring första skivan, så jag höll på att arbeta ihjäl mig. Jag blev uppstressad av stans tempo och bor numera på landet bland hönsen, i ett kollektiv.
Varför har du ett alter ego?
- Det är så skönt att kunna skylla på Miss Li om jag gör någonting dumt (skratt). Det är skönt att ha någonting att dra på sig när man behöver det här extra självförtroendet. Linda kan vara soft på många sätt. Miss Li står för det galna.
Till skillnad från Miss Li är Linda Carlsson en mer pedantiskt lagd person och mer tillbakadragen. När det stod mycket om Miss Li i tidningarna kunde hon inte åka buss eller tunnelbana.
- Det är inte så att jag sitter och solar mig i glansen av att det går bra. Jag drar mig hellre undan. Om någon känner igen mig när jag är ute går jag hem. Det är en av anledningarna till att jag har flyttat ut på landet. Det är skönt att slippa krogen i Stockholm.
Europalansering
Den pianobaserade, utåtriktade musiken har kallats kabarepop, en ganska bra beskrivning tycker Linda Carlsson..- En del tycker att det är lite punkigt också. Jag lyssnar inte alls på punk, men det stämmer säkert också.
Kände du att du fyllde ett tomrum med din stil?
- Det har jag känt i efterhand, att folk tycker att det är kul för att det inte görs någon annanstans. Det är jag glad för så klart, men jag bara gjorde det jag gjorde.
Den här musiken borde vara gångbar på kontinenten?
- Vi arbetar med det just nu faktiskt. Det är jättemånga intressenter i vida världen som vill släppa musiken. De tror att den kan funka överallt, men det är först och främst i Europa vi ska släppa skivan i höst.
17 låtar på två dagar
Debutalbumet "Late night heartbroken blues" släpptes i höstas. Redan ett halvår senare är uppföljaren "God put a rainbow in the sky" här.- Någon sa att "du är inte rädd att folk ska bli rejält trötta på dig". Det får de väl bli. Jag har ingen dröm om att Miss Li ska bli någon superhajp, jag är bara glad att jag får spela och skriva musik.
- Allt skedde så hastigt. Jag skrev 17 låtar på två dar, ungefär hälften finns på plattan. Jag bara skrev den och så hipp som happ gick jag in i studion. Jag vill inte vara så noggrann. Killarna i bandet fick höra låtarna först dan innan.
- Delvis är det ett poppigare album, men det finns någonting djupare någonstans. Texterna är inte lika mycket "krogliv och brustet hjärta". Jag tar lite mer ställning och det finns en touch av Tom Waits-influenser.
Du spelar på Krokodil på torsdag. Varför ska folk komma och lyssna?
- Oj! De flesta som kommer fram efteråt har blivit glada av musiken. Vi har otroligt roligt på scenen och jag tror att det smittar av sig. Sedan brukar jag babbla en massa skit från scenen. Jag brukar tänka "oj, oj, nu avslöjade jag alldeles för mycket om det där". Jag kommer upp med basist, trummis, saxofonist och så jag själv vid pianot. Det blir drag.