Skön hyllning till den store Karl Gerhard

MAGNUS UGGLAEtt bedårande barn av sin tid(Cupol/Sony BMG)PPP

Piteå2006-02-24 00:00
KUPLETTER. Magnus Uggla har många gånger uttryckt sin beundran för revylegenden Karl Gerhard (1891-1964) och hans rykande tolkning av "Jazzgossen" från 1977 hör till svensk punkrocks stora stunder. Faktum är att Uggla i mitten av 70-talet ville göra en hel skiva med Karl Gerhard-kupletter, men av olika skäl blev det inte så.



Man kan tycka vad man vill om Magnus Ugglas senare skivor, men det behövs inte någon djupare analys för att förstå hur mycket han varit påverkad av Karl Gerhard. Särskilt under senare delen av karriären. Samma vilja att kommentera aktuella fenomen, så väl med lustiga formuleringar som med dräpande elakheter garnerat med namedropping och samtida referenser. I Ugglas fall har det handlat om kändisar, IQ-befriade vakter med flera som han gisslat mer eller mindre träffsäkert.



När det gäller Karl Gerhard måste denne med nödvändighet räknas som en av Sveriges största kulturpersonligheter under 1900-talet. Under sin produktiva karriär hann han göra över 60 revyer och 4 000 kupletter. Karl Gerhards texter är ofta väldigt lustiga, men inte enbart lustiga för lustighetens skull. Hans markeringar och kommentarer mot dumhet och uppblåsthet är skoningslöst elak. Satiren tveklös och med tydlig riktning. Exempelvis förbjöds revynumret "Den ökända hästen från Troja" 1940. Detta efter påtryckningar från de tyska nazisterna, om än det är krypande dåtida svenska politiker som får ta smällar också.



När så Uggla tar sig an sin stora idol gör han den med största respekt. Att rocka upp Karl Gerhards kupletter är det inte tal om. Tvärtom doftar skivan 40-tal och den musikaliska inramningen är återhållet uppsluppen. Tidstypiskt i modern produktion.

Magnus Uggla sjunger som om han stod på en revyscen och han gör det med största inlevelse och snygg frasering. Han får mig att tro att det här verkligen är en dröm som gått i uppfyllelse. Att han har roligt. Uggla har gjort mycket skit på senare år och tillhör inte någon av mina favoriter, men här är han bra, riktigt bra.



"Ett bedårande barn av sin tid" är en älskvärd hyllning till Karl Gerhard och en skiva att bli riktigt glad åt. Glimrande texter och snyggt framförande. Huruvida det finns en publik låter jag vara osagt, om än jag gissar att detta kan vara inledningen på en rejäl Karl Gerhard-hausse.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om