Enligt Ingemar Jernelöf var satsningen på samspelsteamet och hopslagningen av Tallbacka/Mellangård en konsekvens av den nya skollagen från 2010. Elever skulle inte exkluderas från den vanliga undervisningen och fristående resursskolor med egen rektor förbjöds.
– Vår lösning var att mot bakgrund av lagen minska omfattningen av dåvarande resursskola till att omfatta den nya lagstiftningen och skapa en kommunövergripande särskild undervisningsgrupp där rektorerna på elevernas hemskolor är fortsatt ansvariga, säger han.
Ingemar Jernelöf anser att förändringen fallit väl ut.
– Jag tycker att samspelsteamet är en veritabel succé och på sikt är det ett jättebra sätt att arbeta för att ge möjlighet för återskolning av elever. Huruvida platserna som finns på Tallbacka/Mellangård är nog eller om det behövs fler. Jag ser i dagsläget inget akut behov av att öka det väsentligt.
Särskilt stöd behövs
Ingemar Jernelöf skulle önska att Piteå kommun satsade mer resurser på barn i behov av särskilt stöd. Han är medveten om trycket på Tallbacka/Mellangård men ser i första hand att pengarna går till rektorerna för att hjälpa barnen i den ordinarie skolan.
– Jag är inte säker på att situationen skulle bli så mycket bättre om det blev tio platser till. Nu minskade vi med sju. Jag kan inte säga om det räcker eller inte räcker. Vi menar att det är en ansenlig resurs som kommunen ställer till förfogande för att göra särskilda begränsade insatser för barnen. I övrigt försöker vi använda pengarna så bra som möjligt ute i skolorna.
Begränsning utan stöd
Lärarna är kritiska till att eleverna bara får gå ett år på Tallbacka/Mellangård. Enligt Ingemar Jernelöf var nämndens beslut ett sätt att pressa rektorerna att verkligen anstränga sig för att återinföra eleverna tillbaka i verksamheten så fort som möjligt.
– Ett skäl bakom att den här begränsningen kom till var att man såg att eleverna inte skrevs ut ifrån skolan. Allt för många fastnade i den skolformen.
Finns det något lagstöd för att sätta en tidsbegränsning för barnen?
– Nej, det gör det inte. Det står inte heller i lagen hur lång kortast möjliga tid är för barnen att vistas.
Tre barn har fått dispens från ettårsregeln efter att nämnden gett rektor och verksamhetschef delegationsrätt att besluta om förlängning.
”Synnerliga skäl”
– Är det så att verksamheten tycker att det finns synnerliga skäl får de ta det på sitt ansvar, säger Ingemar Jernelöf.
Borde ettårsgränsen finnas med tanke på att det varken finns lagstöd och att det i slutändan är rektorn som beslutar om placeringen?
– Samtidigt har nämnden rätt att fatta ekonomiska beslut. Man ger resurser i ett år. Om rektorerna fortfarande har behov efter det får man klara det med sina egna resurser.