Skeppsredaren var en av de ledande i den förenade vänstern
Skeppsredaresläkten Wirén i Piteå har varit nära förbundet med havet i över 100 år men grundaren, Anton Wirén, står faktiskt också som en pionjär för arbetarrörelsen i Piteåbygden. Genom åren har han dock placerats bland glömskans minneskulisser.
Skeppsredare Anton Wirén, född i Arnemark, var en av pionjärerna i arbetarrörelsen i Piteåbygden och var bland anant med i styrelsen för Piteås första arbetarekommun samt Folkets hus.
Foto:
Skrinet, som följt med under ett antal flyttningar, hamnade för många år sedan i fastigheten Hamngatan 41, där Åhrströms advokatbyrå höll till. Därefter placeras det på en vind i en fastighet i Degeränget, där det legat i 30 år och nu dammats fram.
Började med Ottilia
Historien berättar att Wirén 1900 fick rätt att föra befäl över fjärde klassens ångfartyg. Vid ungefär samma tidpunkt anskaffades ångslupen Ottilia. Den utgjorde grunden för den fortsatta utvecklingen av Wiréns rederi i Piteå.
- Efter Piteåförhållanden, och då man betänker att Wirén endast haft obetydligt eget kapital att börja med, är en sådan utveckling framåt inte illa, konstaterade Piteå-Tidningen vid ett tillfälle.
Den 29 april 1903 sjösattes Ottilia, byggd i Piteå, i en vak i fjärden vid Strömnäsbron. Den 11 maj gjordes en provtur.
1908 såldes ångslupen till Bure AB för 1 500 kronor. Wirén lät då på Nilssons mekaniska verkstad i Piteå bygga en större järnbåt, som skulle drivas med motorkraft. Den nya båten mätte 30 fot i längd och kostade då omkring 7 000 kronor.
I april samma år meddelades i tidningen Norrbottens-Posten att Anton Wirén försatts i konkurs av rådhusrätten i Piteå.
Den 26 april 1909, för snart 100 år sedan, såldes Ottilia vid offentlig auktion till hypoteksinnehavarna N.O Öberg, E. E Wallstén, Ernst Strandberg, A.L Berglund och J.M. Bergstedt för 500 kronor.
Stor portion energi
Därefter upprättades ett hyreskontrakt mellan de nya ägarna och Wirén. Enligt en avskrift av kontraktet, som finns i det gamla skrinet, fick Wirén under en tid av 10 år hyra Ottilia för 5 014 kronor och sju öre jämte ränta. Betalningen skulle erläggas med en tjugondel den 1 september och den 31 december årligen. Wirén fick, om han ville, verkställa större avbetalningar. Båten var i redarföretaget Wiréns ägo fram till 1963.
Det fanns en stor portion energi i Anton Wirén. År 1925 uppges att i rederiet fanns fem större och mindre passagerare- och bogserbåtar vilka tillsammans representerade 400 hästkrafter. 20 år senare, år 1945, omtalas att Wirén har sju båtar, däribland två större timmerbogserare och ett mudderverk. Företaget drevs då tillsammans med sönerna.
Anton Wirén var född i Arnemark. Han lämnade som 14-åring hemmet för att börja arbeta vid Munksunds sågverk. Där var han i åtta år. Sedan fick Wirén anställning hos skeppsmäklare Hugo Sundström i Piteå, på en av dennes bogserbåtar, innan han sedan blev ägare till ångslupen Ottilia. Med den började han driva egen ångbåtstrafik på Piteåområdet.
- Anton Wirén har uteslutande strävat för sitt företags utveckling och däri lyckats efter allt att döma bra, konstateras det i Piteå-Tidningen.
Politisk pionjär
I gulnade tidningslägg berättas annat intressant om Anton Wirén, som i dag fallit i glömska. Han var nämligen en av "vägvisarna" i arbetarrörelsens barndom, i syfte att organisera folk i arbetarrörelsen.
Första gången det talas om Folkets hus i Piteå är i en notis i Norrbottens-Posten 1906. Då framgår att Anton Wirén sitter i styrelsen som vice ordförande och också hade rätten att teckna firman. Wiréns engagemang, sedan som ordförande, kan sedan följas under något år framåt.
År 1906 fanns en socialdemokratisk arbetarekommun och ungdomsklubb i Piteå. Om Wirén fanns med då är oklart eftersom inga protokoll från den tiden finns bevarade. Men i december 1915, när det berättas att en ny arbetarekommun bildats i Piteå, finns Anton Wirén med i styrelsen. Vid 1919 års stadsfullmäktigeval val fanns Wirén med som en av kandidaterna på Vänstersocialisternas lista under partibeteckningen Den förenade vänstern.
I det kommunala livet var Wirén en tid med i drätselkammaren (nuvarande kommunstyrelsen), folkskolestyrelsen och hamndirektionen.
Gift tre gånger
Anton Wirén (1875-1953) var gift tre gånger. Första gången, då titulerades han arbetare, gifte han sig 1897 med stuveriarbetardottern Lovisa Helena Viklund, född 1876, och som gick ur tiden 1899. Han fick då sonen Olof Anton Ossian, född 1897 och död 1909.
Nytt äktenskap ingicks 1901 med faktorsdottern Anna Ottilia Öberg från Munksund. Wirén titulerar sig då ångbåtsförare. Andra hustrun avled 1913. I det äktenskapet föddes sju barn, Hans 1901, Åke 1903, Nils Georg Herman 1904, som dog inte fullt två månader gammal, Nils Axel Georg 1905-1906, Axel 1906, Torsten 1908 och en dotter född och död 1911.
Samma dag som dödsnotisen över Nils Georg Herman var införd meddelades också att telefon under nummer 94 indragits hos familjen Wirén.
1928 gifter sig Wirén för tredje gången med Carin Ryinitz, född 1891 och som avled i Göteborg år 1966, och får med henne sönerna Gösta och Carl-Erik.
Så jobbar vi med nyheter