Skapad ensamhet
I barndomens trygga dagar
stod dörren alltid på glänt
Grannar och vänner kom ofta
för att prata bort en liten stund
Inte behövde man bjuda
de kom så gärna ändå
Vi bodde i varandras närhet
och vi kände varandra väl
I dag är dörrarna stängda
vi låser om oss i våra hus
Tryggheten den är bräcklig
och grannarna ser vi knappt
Det är nykomlingar i kvarteret
främlingar utan något namn
Vi möter vår granne på gatan
men vet inte alls vem det är
Ensamheten kryper så nära
vi skapar den alldeles själva
Objudna gäster är sällsynt
vi bjuder en trängre krets
Så sitter vi i våra låsta hus
upptagna med vårt eget liv
Orkar och vill inte öppna
dörren till gemenskapens rum
Så jobbar vi med nyheter