Sverige hamnade ännu längre från fotbolls-VM i Brasilien efter förlusten mot Österrike igår. Ett dubbeltaffligt ingripande av två sävliga skåningar gav Österrike en skänk från ovan i form av en straff som 20-årige Bayerna München-spelaren Alaba iskallt förvaltade. Det handlade åter igen om en ”tackar den som bjuder-match” och Sverige har aldrig ställt ett sämre försvar än senaste två säsongernas på benen i modern tid.
Nu måste Sverige vinna mot Irland borta och mot Österrike hemma. Det är väldigt lite som talar för att Erik Hamréns skapelse ror iland den uppgiften. Blågult slog dock Holland på Råsunda senast det handlade om en vinna eller försvinna-match och klarar man det laget finns förstås chansen mot Irland och Österrike i returmötena också.
Satsar man på fel kort kostar det poäng och förluster. Hamrén har valt att satsa på målvakten Andreas Isaksson och tveksamma mitt och ytterbackar. Ett stort problem på högsta internationella nivå.
PIF-herrarna möter Hudiksvall borta i helgen. Gör man sju mål i derbyn mot Boden och Alvik borde chansen vara god även mot Hudiksvall borta. Tyvärr kan det vara färdigspelat för mittfältaren James Burgin. Han skadade förmodligen korsbandet när han var på väg framåt efter ena kanten och blev dragen i axeln av en motståndare. Burgin fastnade i den förrädiska plastmattan och vred ena knät. Vill det sig illa handlar det om en korsbandsskada och då är det slutspelat för hans del den här säsongen.
PIF-damernas ledning petade fjolårshjältinnan Maria Rönnbäck när Lydia Williams blev spelklar efter sin korsbandsskada. Rönnbäck släppte in ett par billiga mål i bortamatcherna mot Vittsjö och Jitex under fjolårsvåren men vann flera målvaktsmatcher till laget. Hon läste spelet fantastiskt bra och hade hon varit decimetern längre snackar vi landslagsmålvakt.
Williams har svarat för några vassa när och frilägesräddningar men det handlar om alldeles för mycket om rött och svart i rouletten när motståndarna lägger upp hörnor och långa frisparkar. Man kan kräva mer av en etablerad landslagsmålvakt än det man fick se vid Linköpings båda mål i onsdags.
Piteås damer fick mycket beröm för organisation och agerande vid fasta situationer förra säsongen. Det är precis på de punkterna det brustit under våren. Laget har blivit knuffat ur förarsätet i sex av nio matcher och förlustmålen mot Örebro, Umeå och Linköping har kommit ur ingenting. De har varit direkt onödiga. Och då har jag inte ens nämnt Kristianstads frispark som gav 1-1 i premiären. Piteås förluster har handlat väldigt lite om en tunn trupp och väldigt mycket om svagt agerande i straffområdet av spelare som bör kliva fram och dra lasset när poängen ska fördelas. Nu när det är skarpt läge är det många som vill se Williams kliva fram och vinna matcher till laget. Det har varit alldeles för lite av den varan från hennes del den här uddamålsförlustvåren.
Till sist...
...fick Clara Markstedt äntligen sätta dit en boll i onsdags. Det är svårt att motivera in en spelare i EM-truppen som gjort ett enda mål på sina sju spelade matcher. Jag är dock övertygad om att Clara skulle göra ett hästjobb och skapa ytor bredvid Lotta Schelin och Kosovare Aslani längst fram. Synd att inte Pia Sundhage var på plats och såg alla situationer där Nilla Fisher gick bet i kamperna mot Markstedt. PIF-forwardens brunkande håller även internationellt.