Vet du vad en biomedicinsk analytiker gör? Nä, jag trodde väl det. Inte jag heller. Ändå är det ett oerhört viktigt arbete och dessutom ett riktigt bristyrke, där det är raka spåret till jobb för nyutexaminerade.
Förr var populärbeteckningen "lab-ass", kort för laboratorieassistent, men den nya yrkesbeteckningen säger mer vad det handlar om – att analysera blod, att hitta avvikelserna och vad det är som gör oss sjuka, att mäta halter av olika saker, exempelvis PK-värdet (koagulationionen) hos Varan-patienter, så att rätt medicin och rätt dos sätts in.
Detektiver
Det är med andra ord inte för inte som de kallas sjukhusdetektiver. Utan deras insatser och analyser skulle läkare och sjuksköterskor stå sig slätt. De kanske kan ana sig till vad som är fel, men det är först när lab sagt sitt, som de verkligen vet.
Liliann Andersson, Piteå, har många år i yrket. Hon fastnade för jobbet redan under gymnasiepraktik.
– Jag gick treårig naturvetenskaplig linje på gymnasiet, men fyllde på med en 23 veckors sjukvårdsbiträdesutbildning för att kunna jobba extra i vården, sitta vak, sommarjobba och så, berättar Andersson.
– Under utbildningen gjorde vi praktik på en massa olika ställen och det var när jag praktiserade på "lab" som jag kände att "ja, det här vill jag göra, säger hon.
Liliann kan inte riktigt förklara den omedelbara kärleken, men jobbet tilltalade henne direkt:
– Det är väl att man måste tänka till, vara noggrann och strukturerad och ändå kreativ, säger hon fundersamt. Man kan aldrig planera vad som kommer in, man vet aldrig hur en dag kommer att bli, det är omväxlande och stimulerande.
Dygnet runt
Visste du att larmet kan gå även på "lab"? Och att det är personal på plats dygnet runt, året runt?
– Jo, det kan komma prover även nattetid, akuta prover som måste analyseras direkt, berättar Liliann Andersson, som förklarar att akutmottagningen har ett "trauma-paket" som de brukar vilja ha svar på när akut sjuka och skadade kommer in.
– Och så har vi ju blodverksamheten. Det måste alltid finnas katastrofblod tillgängligt och vi som jobbar kvällar, nätter och helger gör blodanalyser då så att patienter som tappat mycket blod i en olycka till exempel kan få rätt blod.
Vid Piteå älvdals sjukhus finns avdelningarna klinisk kemi och transfusionsmedicin. Så ser det ut på övriga "små" sjukhus i länet också, medan Sunderbyn har fler och större discipliner/avdelningar.
Liliann Andersson, som också fungerar som en av sex lab-instruktörer i länet, berättar att man har likadana verksamheter och samma instrumentpark på alla de små sjukhusen, praktiskt inte minst för att man då kan "låna" komponenter mellan varann om det krisar.
"Fastnar"
Som lab-instruktör har hon hand om kontakterna utåt med olika vårdgivare, hon ansvarar för kvalitets- och kontrollarbetet inte bara på "sitt" lab utan även hos kunderna.
Arbetet har förändrats mycket. Tidigare gjordes allt manuellt och man hann med kanske tio prov på en förmiddag. Nu görs 80-100 prov på samma tid, maskinellt.
– Vårdens datasystem för journal- och remisshantering, VAS, "pratar" med vårt system. Vi får remisserna elektroniskt och varje rör får en unik streckkod, så att systemet vet vad som ska testas. Det är bara när det är något onormalt som provet fastnar och kräver manuell hantering, dubbelkoll helt enkelt.
Då är det bara att sätta sig vid mikroskopet och räkna för hand.