Leif Westlund är kontaktperson för Jehovas vittnen i Piteå. Under pandemin bedrivs dock inga fysiska möten i Rikets sal.
Leif Westlund, som är kontaktperson för Jehovas vittnen i Piteå, säger att varje vittne själv kan ta kontakt för att hjälpa människor att förstå och bli lärjungar.
– Det främsta motivet för vårt uppsökande arbete är ju att vi har ett uppdrag att sprida de goda nyheterna från bibeln, att hjälpa människor att förstå bibeln helt enkelt, säger Westlund.
På grund av den rådande pandemin har Jehovas vittnens verksamhet förändrats:
– Vi knackar inte dörr längre, utan ringer och skriver personliga brev istället, och vi har inte haft några fysiska möten i Rikets sal sedan mars månad 2020. Alla möten är digitala numera, berättar han.
I brevet till det äldre paret skriver barnet – en sjuårig flicka – att hon vill berätta "att det kommer att bli en bra framtid på jorden" och uppmanar sedan åldringarna att läsa mer på Jehovas vittnens hemsida.
Redan här blev både brevets mottagare – Harry och Ingegerd Persson i Öjebyn – och deras son och sonhustru, Stefan och Anneli Persson, både konfunderade och upprörda.
Brevet från sjuåringen avslutas med en uppmaning att läsa mer på Jehovas vittnens hemsida.
– Vi blev väldigt snopna när vi läste brevet och jag reagerade starkt på att de låtit en sjuåring skriva till oss, säger Ingegerd Persson.
Hon undrar också om hur urvalet görs, hur Jehovas vittnen kommit över deras namn och adress.
Men allra mest upprörde den bifogade foldern "Kan de döda få liv igen?" som handlar om Jehova vittnens syn på åldrande, död och evigt liv, om hur man kan mötas igen när Gud återuppväckt en.
Med tydligt barnslig stil skriver den sjuåriga flickan om en bra framtid på jorden och uppmanar de gamla att ta kontakt med Jehovas vittnen. En broschyr om uppståndelse och nytt liv bifogas.
– Det är riktigt dåligt att skicka det här till två 86-åringar, säger parets son Stefan Persson.
Hustrun Anneli, som blev kanske mest upprörd av alla, säger:
– Tänk om de skickat såna här brev till sjuka människor ...! Jag tycker det är riktigt illa.
Leif Westlund delar inte deras syn på saken. Han menar att breven ska ses som en personlig kontakt, något som kommer från hjärtat.
– Och barnen är lika delaktiga som de vuxna, både i familjen och i församlingen, så det är inget konstigt med att ett barn kan skriva, säger han.
Att adressaterna skulle vara utvalda för att de är gamla eller sjuka, förnekar han bestämt.
– Vi har alltid arbetat systematiskt och betat av område för område, kanske ett kvarter eller en trappuppgång, säger Westlund som också menar att broschyrerna ska ge hopp, en bild av en positiv framtid, ingenting annat.