Videon är inte längre tillgänglig
Jag träffar Julia en eftermiddag på ett av hennes favoritställen – i danssalen. I den här miljön är hon som hemma, men hennes egentliga hem ligger långt härifrån; i Jokkmokk, där har hon vuxit upp och bott hela sitt liv.
– När jag är i Jokkmokk är det som att vara hemma för mig. Det är ett litet samhället och alla känner alla. Det är mysigt.
Det var också i det lilla samhället som allting började. En sommarkväll när hon var 11 år tjatade hennes mamma om att hon skulle komma och se en konsert på tv. Motvilligt gick hon med på detta och det var nog tur.
På tv var nämligen Michael Jackson och när Julia såg konserten förändrades hennes liv.
Knarkade dansvideos
– Det var som en religiös upplevelse. Hur han bara gick ut på scen. ”Det där ska jag också göra”, tänkte jag.
Det var där intresset för dans föddes och det fortsatte växa. Julia blev ganska snabbt insnöad på dans och hon uttrycker själv att hon ”knarkade dansvideos” på Youtube.
Stilen hiphop tog tag i henne och hon började lära sig själv att dansa genom att härma andra i videos.
– Det är popping som jag mest håller på med. Enkelt förklarat är det när man försöker efterlikna robotar och seriefigurer i dansen. Handlar mycket om att spänna musklerna och slappna av snabbt. Jag ville lära mig det mest för att det såg häftigt ut, skrattar hon.
Nu, sex år senare har hon kommit en bra bit på väg. Hon tränar sex till tio timmar i veckan och älskar det.
Med tanke på hennes färdigheter så kan man inte annat än förbluffas över att hon faktiskt är helt självlärd. Det fanns inga danslärare som kunde lära ut hiphop i Jokkmokk, så då var hon helt enkelt tvungen att lära sig själv.
Hon förklarar att om man vill lära sig själv så är det viktigt att hitta en ”lärare”, någon som man ser upp till. Sen är det bara att imitera det man ser.
– Ja, det är ju inte så bara, det är väldigt mycket arbete. Det finns ju ingen som säger till dig och man måste granska sig själv hela tiden, poängterar Julia.
Det ligger alltså många timmar i lilla sovrummet i Jokkmokk bakom resultatet.
När frågan om varför dans är så roligt kommer på tal finns det ingen tvekan i svaret.
– Det är som magi. Man får bara slappna av och låta sig uppslukas av dansen.
Lär flyktingar dans
Hon har ett stort intresse för samhället, gillar att skriva debattartiklar, påverka och ifågasätta vårt samhälle.
I samband med flyktingarna som kommer hit vill hon göra det hon gör bäst – att dansa och lära ut dans.
Att vara danslärare är någonting hon kan och har varit sen 14 års ålder.
– Det fanns två asylboenden i Jokkmokk och ungdomarna där sa ”lär mig dansa” och sen dess har jag jobbat med det.
Hon berättar hur hon jobbat med ungdomar från Afghanistan och Eritrea bland annat och beskriver dem som underbara människor.
– Det är så roligt för det är som att de redan har dansen i blodet, tillägger hon.
Leder fyra dansgrupper
Men för ett tag sen kände Julia att inspirationen tröt i allmänhet och hon ville hitta någonting som skulle få den tillbaka. Så hon tänkte ”varför inte bli danslärare för flyktingungdomar här?”. Sagt och gjort, nu finns fyra dansgrupper bland Piteås flyktingar med Julia i spetsen.
– Jag kollade av intresset och de var helt sålda! Det känns jättekul och jag är ju så bekväm i deras kultur sen tidigare.
Hon beskriver att dansen ska få vara ett andningshål för de ungdomar som flytt hit undan krig och att det ska få vara en fristad. Viktigt är också att de ska få känna att de är duktiga på något.
Med uppväxten i Jokkmokk är Julia också same, någonting som inte alltid varit helt lätt.
– När jag var liten undvek jag att säga att jag var same, för det var ingenting som de andra i skolan tyckte var bra. Jag har aldrig upplevt rå rasism, mer åt det tysta hållet.
Nu säger hon däremot att hon fått inspiration av integrationen och idag är hon stolt över sitt ursprung.
– De ungdomar och vuxna som kommer hit nu är ofta stolta över deras ursprung och kultur, så då kan väl jag vara det också, menar hon.
När jag till sist frågar vad hon drömmer om i framtiden finns det många olika svar:
– Oj, hiphoplärare kanske? Jag skulle kunna vara koreograf också. Åh, och jag vill jättegärna volontärarbeta i Afrika! Kanske föreläsa också?
Det finns många möjligheter helt enkelt för denna 17-åring.
Ja, Julia Blind är ett namn värt att lägga på minnet och det blir spännande att se vart hon hamnar. Den här tjejen har all potential att påverka, för både med sin dans och samhällsengagemang kommer hon att kunna nå så långt hon vill.