Sigrid Markström

Min moster, Sigrid Markström, var den yngsta i en stor syskonskara. Hon växte upp i Höglandsnäs. Många är de berättelser som förmedlats till oss släktingar om hur livet kunde gestalta sig under denna tidsperiod och hur den kom att forma henne.
Sigrid lämnade tidigt hembygden. Hon träffade sin man Rudolf, arbetsledare vid Skånska cementgjuteriet. Genom Rudolfs projektanställningar inleddes Sigrids resa till olika delar av Sverige.
Med stolthet berättade Sigrid om hur hon och Rudolf på motorcykel utforskade delar av Jämtland, Västmanland och Gotland.
Tiden i Kungsör måste ha varit alldeles speciell för Sigrid. Hit återkom hon ofta i sina minnen. Så småningom återvände paret till Norrbotten och Sigrid anställdes som arbetsförmedlare i Älvsbyn för att senare börja arbeta i Piteå. Hon kom att bli arbetsförmedlingen trogen under resten av sitt yrkesverksamma liv.
Under de många resor vi gjorde fick jag den stora glädjen att lära känna henne på ett djupare plan och hon kom att bli en mycket viktig person i mitt liv. Vi kunde dela sorger och bekymmer men oftast glädjeämnen.
Sigrid var beläst, mångsidig och kunnig. Hon hade bestämda åsikter om det mesta. Vi diskuterade politik, världsläget, böcker, matlagning men framför allt växter. Sigrid älskade blommor. Hennes smultronställe på jorden var sommarstugan i Degeränget, skyddat av Piteå vattenverks anläggning. Här skapade Sigrid sitt blomsterparadis som hon vårdade med stor kärlek och ömhet. Även de perioder då Sigrid, i slutet av sitt liv, märktes av den stora tröttheten väcktes ett engagemang då blommor och trädgård fokuserades.
Sigrid insomnade stilla, snart 95 år gammal, efter ett långt och mycket innehållsrikt liv. Hon har lämnat oss med många kära minnen bevarade.