Klubben, som ligger vid havet mellan Pite havsbad och Gläntan, är ett populärt område. Här bor många året runt, men det finns också gott om fritidshus sedan lång tid tillbaka.
De så kallade officialservituten är utfärdade den 3 december 1945 och där står tydligt och klart att servituten ger innehavarna "rätt till erforderlig utfart och fri och obehindrad tillgång till hela området".
Och eftersom servituten är utfärdade av myndighet så äger de viss tyngd. Därmed inte sagt att de inte kan upphävas i samband med en ny lantmäteriförrättning.
Känner sig överkörda
Uppenbarligen har servituten beträffande grönområdena (inte vägservituten) fallit i glömska och de som äger servituten har kanske inte alltid förstått dokumentens betydelse.
– För en lekman är det inte så enkelt att förstå. Vi tycker att Piteå kommun har gjort ett dåligt jobb och vi känner oss överkörda, säger Ronny Johansson, som är en av sex servitutsinnehavare som överklagat till Mark- och miljödomstolen.
Johanssons servitut ligger på det område där fyra av de mest attraktiva nya tomterna är planerade. Den gamla tallskogen är redan avverkad och deras väg har stängts av.
– Vi har förvisso fått en ny utfart, men det är en sämre lösning för oss. Vi har blivit lidande och tycker inte att tjänstemännen på kommunen har gjort sitt jobb.
Inte med
Att något gått fel är uppenbart, men för att få någon rätsida på hur det är möjligt måste vi backa bandet till 2005. Då beslöt Piteå kommun att skapa en detaljplan för området och beställde som sig bör en fastighetsförteckning från Lantmäteriet.
– Jag var inte med på den tiden, men i fastighetsförteckningen finns inte servituten för grönområdena med och vi har utgått från att det har stämt, säger Therese Bergdahl, som är ansvarig för markfrågor på Piteå kommun.
Vunnit laga kraft
Varför det blev så är inte så enkelt att besvara. En orsak kan vara att kommunen aldrig efterfrågade just det, en annan möjlig förklaring är att officialservitut som tillskapats före 1972 inte alltid fanns/finns med i Lantmäteriets fastighetsregister.
– Gamla servitut förs in i det digitala registret eftersom och i det här fallet upptäcktes servituten först den 23 november 2010 i samband med att Piteå kommun kom in med en ansökan om avstyckning av de nu aktuella tomterna, säger Kristina Söderberg, förrättningslantmätare vid Lantmäteriet i Luleå.
Men då hade redan detaljplanen vunnit laga kraft (1 juli 2010). Servituten hade alltså inte uppmärksammats under detaljplaneprocessen som pågick i fem år.
Spelat ut sin roll
Under 2011 undersöktes servitutens nytta för fastighetsägarna och det konstaterades att det bland annat fanns tillfartsvägar på servituten. Från Piteå kommuns sidan kom ett yrkande om att servituten skulle upphävas.
– 1945 fanns inte detaljplaner av dagens moderna snitt. Därför inrättades servitut för att säkra grönområden och tillfartsvägar till de då existerande fastigheterna. Nu bedömer vi att servituten har spelat ut sin roll och beslöt därför att upphäva dem. Alla berörda får ju nya lämpliga utfarter, så vi kan inte se att någon råkar illa ut, säger Torbjörn Berglund, enhetschef vid Lantmäteriet i Luleå.
Men borde inte förekomsten av servitut ha fångats upp redan under detaljplaneprocessen?
– Ja, men som fastighetsägare har man ett eget ansvar att bevaka sina rättigheter. Den möjligheten har inte de berörda utnyttjat.
Förstod inte
När väl detaljplanen vunnit laga kraft så är det ett kraftfullt instrument. Så varför utnyttjade inte servitutsägarna den möjligheten i tid?
Det är inte lätt att svara på. Men en orsak är förmodligen att man som lekman inte alltid förstår regler och juridik. Minst två servitutsägare säger att de muntligen varit i kontakt med tjänstemän på kommunen. En någon gång 2008-2009, en annan i början av 2010.
– Vi hade två gånger besök av tjänstemän på plats runt 2008-2009. Nog kände de till servituten, men vi förstod aldrig servitutens betydelse och insåg inte heller vilka konsekvenser det skulle få för oss, säger Ronny Johansson.
Ingen av de två tjänstemännen jobbar kvar på Piteå kommun.
En annan servitutsägare (som vill vara anonym) säger att han fick besked av en tjänsteman att servituten inte gäller.
– Kanske pratade jag med fel person och jag har inte dokumenterat samtalet. Min uppfattning är att kommunen gjort fel från början. Servituten har ju hela tiden funnits i deras arkiv.
Stannat av
En möjlig förklaring till att det blivit så här kan vara att tjänstemän kommit och gått. Först i maj 2014 blev, enligt Therese Bergdahl, kommunens avdelning för fysisk planering varse att det fanns servitut för de aktuella grönområdena. Då gjorde Lantmäteriet en värdering. Det sammanlagda värdet för de tolv servitutsinnehavarna bedömdes till 622 032 kronor. En summa som kommunen är villig att betala.
– Vägservituten har varit kända tidigare, men det här med grönområdena var en nyhet. Vi trodde inte att det skulle bli någon överklagan, men när vi förstod det så stoppade vi den påbörjade fördelningen av de 22 tomterna. De sju som hann tinga tomter har betalat 10 000 kronor i handpenning, men ingen full köpeskilling är erlagd.
– Vi hoppas att Mark- och miljödomstolen ska komma med ett snabbt beslut, men vi har förstått att det kan dröja till våren, säger Therese Bergdahl.
Det är bara fyra av de nya tomterna som berörs av servituten, men alla 22 drabbas på grund av att de ingår i samma lantmäteriförrättning.
Bergdahl tycker att det är tråkigt om folk känner sig överkörda, men hon konstaterar att kommunen är villig att ersätta servitutsägarna utifrån den värdering som Lantmäteriet gjort.
– Vi vill ju ha en samförståndslösning, men nu gör vi ingenting förrän vi har en dom, säger Therese Bergdahl.
Måste vänta
Att spekulera om vad Mark- och miljödomstolen kommer fram till är meningslöst, men som tidigare nämnt finns det en detaljplan för området sedan 1 juli 2010 och den väger tungt.
– Det finns ingen dramatik i det här för Lantmäteriet, men så länge processen pågår kan inte de som tilldelats de nya tomterna få någon lagfart, säger Torbjörn Berglund.
De som tilldelats tomterna kan med andra ord inte börja bygga och är därmed oförskyllt drabbade av den pågående processen.
I grunden är inte servitutsinnehavarna motståndare till att det byggs, men det finns en ilska över hur kommunen har agerat.
– Vi är sex som överklagat och det finns lite olika uppfattningar. Vi får förändrade förutsättningar och vi tycker att kommunen skulle ha löst det först, säger en som vill vara anonym.
För Ronny Johanssons del handlar det i första hand om att få behålla den gamla vägen som går över en av de nya tomterna. Om inte det är möjligt vill de ha högre ersättning för att de får en som de upplever sämre lösning.
Naturreservatet
Men det finns ytterligare ett möjligt problem. Naturreservatet Sandängesstranden, som när det bildades för ett par år sedan inte möttes av odelad förtjusning av en del markägare.
Nu har det upptäckts att en del av servituten ligger inom reservatets gränser. Faktum är att servituten sträcker sig ner till vattnet.
– Det är en nyhet för mig. Det har aldrig nämnts något om servitut när det gäller naturreservatet. Inte heller av de som överklagade naturreservatets tillblivelse, säger Peder Ljungqvist, ansvarig för bland annat naturskydd på Piteå kommun.
– Vi funderar på att begära resning när det gäller naturreservatet, men det blir i så fall ett separat ärende. Sista ordet är inte sagt, säger en anonym servitutsinnehavare.
Komplicerat, kanske? Men faktum är att alla problem hade varit undanröjda om kommunen löst frågan med servitut i god tid innan detaljplanen klubbades och naturreservatet bildades.
Nu återstår bara för alla inblandade parter att vänta på Mark- och miljödomstolens beslut.