"Selen har förbättrat våra hundpromenader"

Det började med att Golden retriver-tiken Yrsa hade problem med halsen. Hennes matte Kerstin Embertsén Lundqvist misstänkte att det berodde på halsbandet och köpte istället en sele. Orsaken visade sig vara en annan, men selen har fortsatt att hänga med.– När jag senare utbildade mig till hundsjukvårdare och läste anatomi blev jag ännu mer övertygad om selens fördelar, säger hon.

Det är fem år sedan Kerstin Embertsén Lundqvist bytte ut halsband mot sele på sin Golden retriver-tik Yrsa. "Jag försökte lösa ett problem, som visade sig bero på något annat - men selen visade sig vara så bra på alla sätt så den har fortsatt hänga med", säger Kerstin.

Det är fem år sedan Kerstin Embertsén Lundqvist bytte ut halsband mot sele på sin Golden retriver-tik Yrsa. "Jag försökte lösa ett problem, som visade sig bero på något annat - men selen visade sig vara så bra på alla sätt så den har fortsatt hänga med", säger Kerstin.

Foto: Robert Lundberg

Piteå2015-04-11 06:00

.

Det är dags att gå ut. Sexåriga Golden retriver-tiken Yrsa är snabbt vid ytterdörren. När hennes matte Kerstin Embertsén Lundqvist plockar ner den röda selen från kroken lyfter hon kvickt på tassarna och snäpp så är selen knäppt över hennes vågiga päls på ryggen.

Det är fem år sedan Kerstin köpte den första selen till Yrsa.

– Det började med att hon hade problem med halsen. Jag misstänkte att det kunde bero på att vi använde halsband på våra koppelpromenader. Hon var ung och yster och drog till i halsbandet ibland. Jag googlade och hittade en sele som jag beställde, säger Kerstin.

.

Stressnivån

Det visade sig att Yrsa hade tonsillit, en inflammation i halsmandlarna.

Hennes smärta kom inte från halsbandet, men då hade Kerstin redan fastnat för selen – som fortfarande är det enda hon använder.

– På en gång märkte jag att stressnivån under våra promenader gick ner. Nu är hon visserligen äldre och lugnare men speciellt i början blev det stor skillnad. Hon drar eller rycker aldrig med selen. Min mamma som tar hand om Yrsa på dagarna tyckte att hon drog mycket i kopplet. Med selen har det blivit mycket bättre även för henne, säger Kerstin.

.

Önskar funnits tidigare

Att Kerstin hittade VGW-selen var en tillfällighet.

– Jag försökte lösa ett problem, men löste flera andra istället. Jag önskar att den hade funnits när jag hade min Leonberger Tress. Han vägde runt åttio kilo och det var inte speciellt roligt vid vissa hundmöten. Jag provade en massa olika saker, bland annat någon sele som han fick skavsår av och nosgrimma – men nej det såg ut som en munkorg och kändes aldrig riktigt bra.

.

Vad är den stora skillnaden på halsband och sele?

– Att hunden inte kan dra, då vänds hon istället mot mig och man kan jobba med att förstärka kontakten. Jag kan inte korrigera med ryck, utan får jobba med rösten. När man blir lugnare själv så blir hunden lugnare och man skapar en god cirkel. Stressnivån går ner.

När Kerstin läste till hundsjukvårdare blev hon ännu mer övertygad om selens fördelar.

– Vi läste om skador som kan orsakas av halsband, bland annat whiplash. Efter det tror jag ännu mer på sele. Det är skonsammare, både för hunden och för husse eller matte.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om