Sebastian, 13, bröt ihop av mobbning

Uppgivenhet och desperation, men också ilska och kämpaglöd. Känslorna är många i köket hemma hos Sebastian och hans familj. - Vi vill att folk ska få upp ögonen för hur det faktiskt kan få gå till inom skolan. Kanske kan det stärka andra föräldrar och barn som är i samma situation. De får gärna höra av sig till oss, säger Karin, Sebastians mamma. Hon visar brevet på flera sidor som samma dag ska skickas till Skolverkets Barn- och elevombud, BEO. Stämningen av Piteå kommun görs med stöd av den nya skollagen som kom i april 2006 (se faktarutan). - Vi är inte ute efter några pengar. Men Sebastian måste kunna få känna sig trygg och säker på sin skola och kommunikationen mellan mentorer, lärare och rektor måste bli bättre. I dag upplever vi att skolan nonchalerar oss - de tar oss inte på allvar och gör ingenting för att stoppa mobbningen. <h3>Svårt att andas</h3>Mobbningen mot Sebastian startar redan i årskurs fyra. I årskurs sex eskalerar den rejält och nu är den som utsätter honom alltid samma kille. Det handlar om slag, stryptag, fula ord och hot om repressalier. Vid ett tillfälle tar eleven stryptag på Sebastian bakifrån i klassrummet och bryter ner honom på golvet. En elev springer för att hämta hjälp. Sebastian är rädd, har svårt att andas och ont i nacken. Händelsen anmäls till socialförvaltningen och det beslutas att en vuxen ska vara tillsammans med eleven under skoltid. Det är lugnt ett tag och skolan släpper på bevakningen. Då dyker eleven upp med en kniv på skolan. Han hamnar i en dispyt med en annan elev, Sebastian får syn på kniven och hämtar rastvakten som beslagtar den. På väg hem från skolan säger mobbaren till Sebastian: "Om jag inte får 200 kronor så sticker jag ner dig". På kvällen kommer nya hot via msn: Budskapet är att: "Du ska få spö på skolan i morgon". Det visar sig att även en annan, äldre elev är inblandad och via ett röstsamtal hotas Sebastian och hela hans familj till döden. En polisanmälan görs. Den äldre pojken är straffmyndig och döms i tingsrätten för olaga hot. Eftersom Sebastians "mobbare" ännu inte hunnit fylla 15 år tar socialen över. Mobbningen fortsätter dock och under slutet av vårterminen 2006 blir situationen ohållbar. De sista två veckorna går Sebastian bara halv skoldag och mobbaren den andra halvan. Föräldrarna ställer upp och skjutsar och hämtar. Under början av juni hålls ett krismöte där Sebastians föräldrar krävde att skolan ska höra av sig 14 dagar innan höstterminen i sjuan startar med någon slags lösning. När de inte gör det ringer Karin till rektorn. Då visar det sig enligt henne att "han vet ingenting" och "det finns inga resurser". - Då säger jag att "Händer det någonting mer, då tar vi Sebastian från skolan". Höstterminen förflyter dock relativt lugnt, men sedan fortsätter återigen eleven att kalla Sebastian ord som "fetto", "trögjävel" och "bögjävel". Budskapet till Sebastian från hans mentorer är dock: "Bry dig inte". Inte heller skolan bryr sig. Den psykiska och fysiska terrorn pågår under flera månader - på nästan varje rast - på lektionstid när läraren inte är där. - Man blir både arg och ledsen när han säger så där, sedan går man omkring så hela dagarna, säger Sebastian som sitter med och lyssnar med armarna runt huvudet. En morgon fattar han beslutet att inte gå till skolan. Nu hör skolan av sig med en lösning: Tre vuxna ska gå bredvid Sebastian för att ingenting ska hända honom under skoltid. Detta vägrar dock Sebastian. Karin ringer rektorn som håller med: De vuxna ska istället bevaka mobbaren. <h3>Misslyckas direkt</h3>Redan efter en halv dag misslyckas dock punktmarkeringen. När pojkarna möts ensamma i korridoren kommer återigen: "Fetto". Sista tre veckorna innan examen stannar Sebastian hemma från skolan - men ingen därifrån ringer och hör hur han egentligen mår. Istället kommer ett samtal från skolsköterskan: - Hon menade att vi måste vara "hårdare" och tvinga honom till skolan, och att jobba mer med hans självkänsla. Men det är ju det vi har gjort hela våren; "tvingat honom", och hur ska man kunna bygga upp en självkänsla när man hela tiden får höra kränkande saker om sig själv, menar Karin. Sista veckan innan skolavslutningen ska klassen ha skattjakt och spela brännboll - när Karin ringer och frågar om man inte kan låta mobbaren stanna hemma en dag blir svaret blankt nej. Sebastian är inte med på skattjakten, på brännbollen tar hans pappa ledigt från jobbet och följer med. <h3>Ilska mot kommunen</h3>Både Karin och Krister (Sebastians pappa) poängterar flera gånger under samtalet att de inte vill eleven som mobbar Sebastian någonting ont - att även han säkert är i stort behov av stöd och hjälp. - Från början så kämpade vi för dem båda, men det orkar vi inte längre, säger Krister. Deras ilska riktas mot skolan och kommunen - kravet är att eleven flyttas till en annan skola. - Skolan och kommunen har egentligen inte gett oss något svar på frågan om "varför det inte går", men hur mycket ska det till innan en elev ska kunna flyttas till en annan skola eller stängas av, undrar Krister. Karin och Krister vill nu ha ett svar från skolan senast två veckor innan höstterminen börjar igen: - Om skolan inte flyttar på mobbaren eller kommer med någon annan "superlösning" så håller vi honom hemma. Fotnot: Karin, Krister och Sebastian heter egentligen någonting annat. PT har valt att låta dem vara anonyma. Vill du komma i kontakt med dem, kontakta PT:s reporter.

Sebastian, 13, bröt ihop av mobbning

KRÄNKT. Sebastian, 13 år, är duktig i skolan, men de tre sista veckorna innan examen var han inte där. Efter två års fysisk och psykiskt terror - glåpord, hot, stryptag och slag fick han till sist nog och stannade hemma. Hans föräldrar stämmer nu Piteå kommun och kräver åtgärder.