När breven från Kronofogden samlades på hög bestämde hon sig för att ta tag i situationen. Hennes föräldrar hade vetat om hennes problem en tid och övertalade henne att berätta för sin sambo.
– Det var en stor lättnad att berätta det för honom och försöka ta tag i allting. Med facit i hand borde jag naturligtvis ha gjort det mycket tidigare, säger Annika Holmberg, hemmahörande i Roknäs.
Allting började med nätbingo för ungefär 15 år sedan, men ganska snart gick hon över till nätkasino. Spelandet blev en allt viktigare del av hennes liv och det var när hon började ta sms-lån som det barkade ordentligt, berättar hon.
– Jag hade aldrig haft några skulder tidigare och jag hade nästan dumförklarat folk som tog sms-lån, men nu gjorde jag det alltså själv, säger hon och fortsätter:
– Det blev på en helt annan nivå när jag började spela med mobiltelefonen. Tidigare hade jag suttit framför en dator, men nu kunde jag göra det var som helst.
Till slut bakade hon ihop lånen i ett stort lån. Hon behövde pengar. Det blev en ond cirkel.
– Det var bara en enda stor ångest till slut. Allting handlade om hur jag skulle få tag på pengar. Om jag förlorade så var jag tvungen att fortsätta spela för att kunna betala igen lånen. Jag hade aldrig pengar. Vann jag en hundring så gick det till att tanka bilen.
Någonting som hon tror kan ha bidragit till spelandet var att hon var sjukskriven för reumatism. Hon arbetade 25 procent och ensamheten resten av dagarna i kombination med speltillgängligheten var förödande, berättar hon.
– Tristessen är den värsta fienden. Spelandet är ett tidsfördriv, säger hon och fortsätter:
– Det jobbiga var att ta tag i livet efteråt. Så länge man spelade var man i spelbubblan och flydde från problemen.
Efter en skuldsanering för drygt två år sedan lever Annika Holmberg på existensminimum. I kölvattnet av spelberoendet drabbades hon av depression. Hon hoppas att hon kommer kunna stå emot spelandet i framtiden, även efter den femåriga tiden på existensminimum löper ut. Hon är fortfarande sjukskriven för sin reumatism och tillbringar dagarna hemma, ett klick från otaliga nätkasinon.
– Jag funderar mycket på dagen jag blir skuldfri, hur det kommer att bli, men jag har ju fem år på mig att ändra inställning och som det ser ut nu så har jag ingen som helst lust att spela över huvudtaget.
Efter skuldsaneringen gick hon med i den ideella organisationen Spelberoendegruppen i Piteå.
– Jag brinner för att hjälpa andra. Att ta sig ur ett missbruk är bland det svåraste som finns. Jag tror att det finns ett stort mörkertal. Om jag kan hjälpa en person så kanske det jag gått igenom på något sätt var värt det, säger hon.
Annika Holmberg är i dag kritisk till spelbolagen.
– Det är lätt att sätta in pengar, men det är svårare att få ut dem när man vunnit. Det gör att man hellre använder dem i nya spel. Det är inte alla medvetna om.
Vad ska man göra om man misstänker att en anhörig är spelberoende?
– Låna inte ut pengar. Då spelar man bort dem och sedan har man ångest för att man är skyldig pengar. Den som vill ge en present kan hellre presentkort på en butik, säger Annika Holmberg.