Den har sitt högsäte i Indien, men numera är Bollywood en populär och spridd dansform i väst. Både musik och danssteg är en salig blandning av olika stilar.
Runt om i Sverige anordnas olika kurser i Bollywood-dans och nu har turen kommit till Piteå.
Sanjana Arun är född och uppvuxen i staden Thiruvananthapuram i Indien. Hon har dansat sedan tre års ålder.
– När jag fyllde åtta år började jag satsa på dansen seriöst. Det som fångade mitt hjärta var den traditionella dansformen bharatanatyam, säger hon.
Bharatanatyam anses vara en av de äldsta klassiska danserna i Indien, där dansen generellt har en betydligt större kulturell betydelse än i västvärlden.
Traditionellt visas dansformen upp av en kvinnlig solodansare som ackompanjeras av musik och en sångare. Dansen kännetecknas bland annat av att artisten har en fixerad överkropp och böjda knän eller ben.
Det kombineras med ett spektakulärt fotarbete och känslouttryck som förmedlas med handgester, blick och ansiktsmuskler.
– I Indien har föräldrarna ett stort inflytande när det gäller barnens utbildning, men jag hade tur eftersom mina föräldrar stöttade mig i min passion för dansen.
Sanjana berättar att hon var så hängiven att hon ägnade all tid utanför skolan till dans.
– Jag sa till och med till mina vänner att jag inte hade tid att träffa dem eftersom jag skulle dansa. Det kräver många års studier för att lära sig konstformen, det finns många riktlinjer kring rörelserna och sedan handlar det också om musik, rytm, kostym, hår och make up. Min guru säger att man aldrig slutar lära sig.
När det var dags att söka till högskolan valde Sanjana att läsa till ingenjör, men insåg att hon inte vill sitta framför en dator på dagarna. Därför bestämde hon sig för att satsa på dansen och tog sin universitetsexamen i just dans.
– Jag drömde om att starta ett eget danskompani och utbilda andra i konstformen, samt att plocka in nya influenser i dansen. Vissa välkomnar nya idéer medan andra vill att dansen ska vara strikt traditionell. Men en traditionell uppvisning kan pågå i sex timmar, nu har folk knappt tid att se en föreställning på dryga timmen.
Innan Sanjana fick barn lämnade hon Piteå för att vistas i Indien under de kallaste månaderna.
Då passade hon på att ta klasser för sin guru V. Mydhili, som också ger Skype-lektioner ibland när Sanjana är i Sverige.
Och även om livet förändrats med flytten till Sverige drömmer Sanjana fortfarande om att lära ut klassisk indisk dans.
Men först börjar hon med Bollywood-klasser via studieförbundet Sensus.
I slutet av januari drar danskursen igång.
– Bollywood-dans handlar bara om att ha roligt och bränna lite kalorier. Om man är sugen på att dansa och känna sig fri och glad ska man komma på mina klasser. Man lämnar jobb, skola eller problem hemma och har roligt tillsammans.
Mest troligt kommer även eleverna på Musik och dansskolan i Piteå att få röra sig i Bollywoods glada dansvärld.
Efter föräldraledigheten med sin numera treårige son har Sanjana studerat på SFI för att sedan praktisera på Musik och dansskolan, där hon numera har en heltidstjänst som danslärare.
Det var via sin man Sibin Saseendran som Sanjana kom att bosätta sig i Piteå.
– Han utbildade sig i Tyskland, och sökte sedan jobb runt om i världen. Nu arbetar han som forskare i Öjebyn och efter att vi gift oss i Indien flyttade jag till honom.
.Vad sa din man om Piteå innan du kom hit?
– Han sa ”It’s a very cold place”. Från början var det svårt, allt är annorlunda här, men nu går det bra. Vad jag vet är vi den enda indiska familjen i Piteå, men i Luleå och Skellefteå har vi många indiska vänner som känns mer som familj än som kompisar.