EFTERVÅLD
Den ideella organisationen Helping Hands hjälper varje dag människor i hela Norrbotten som har det svårt ekonomiskt.
Många av dem som söker hjälp är kvinnor som lever i, eller flytt från våldsamma förhållanden.
– Jag har aldrig själv varit utsatt för våld, men jag är helt öppen med min egen historia. Jag dömer ingen och jag samarbetar inte med myndigheterna, därför tror jag att jag får deras förtroende, säger Sandra.
Med åren har hon blivit "härdad" av det hon fått berättat för sig.
Det handlar om många och långa historier fyllda av misshandel, övergrepp, hot och kränkningar. Och så på slutet kan det komma en försiktig fråga: "Har du ett par täckbyxor till min dotter".
– Jag hade aldrig kunnat tro att det finns så många utsatta kvinnor i den här stan och så många monster där ute. För det är brutala grejer det handlar om, männen ger sig på kvinnorna och de ger sig på barnen. Och ger man sig på ett litet barn, då är man inte något annat än en ren sadist.
Sandra upplever att en del av kvinnorna bara skriver för att få ventilera med någon.
– De har så låg självkänsla, de ber om ursäkt för att de skriver och de ber nästan om ursäkt för att de finns.
En del av berättelserna läggs upp på föreningens Facebooksida efter att ha anonymiserats så att man inte kan räkna ut vem det är.
– Jag vill visa hur verkligheten ser ut. Ingen berättelse är den andra lik, men det de har gemensamt är att någon gör allt för att förstöra deras liv. Men jag tänker också att kanske en kvinnas berättelse kan ge en annan kvinna hopp, att det går att förändra sitt liv, säger Sandra.
Hon tycker att föreningen gör skillnad och gläds över den hjälp som medlemmarna kan ge och all kärlek som kvinnorna får i kommentarsfältet.
Föreningen ger aldrig pengar till behövande och försörjer ingen, men kan hjälpa till akut med mat, hygienartiklar och presentkort.
– Då har kvinnorna ofta tagit sig ifrån mannen och fått en lägenhet, men den är helt tom, säger Sandra som inte upplever att samhällets skyddsnät fungerar.
Det är vanligt att mannen slår sönder ägodelar som barnens leksaker, eller tar lån i hennes namn vilket gör att hon inte kan få en lägenhet.
– Lämnar man sätter man igång en karusell som inte går att stoppa. Kvinnorna blir fria, men de får ett helvete ändå, säger Sandra.
Hon uppmanar alltid kvinnorna att polisanmäla, kontakta kvinnojouren och socialtjänsten, men menar att många är väldigt rädda, framför allt för att förlora barnen.
– Det skulle behövas bättre information kring vad som händer när kvinnan ringer det där samtalet. Vad händer då? Vilka utredningar startar? Det skulle nog få fler att våga söka hjälp.